Få grepp om underlaget

Vilket underlag är egentligen det bästa att träna hästen på? Och hur förändras belastningen med olika rörelser och gångarter? Ett är säkert – banunderlag är en hel vetenskap.

Kommer du ihåg gubben med en käpp som gick ut och petade på underlaget innan stora ridsporttävlingar för att bedöma att det var tillräckligt bra? Numera är han utbytt mot mer objektiva mätmetoder. Bakom dem ligger Lars Roepstorff, professor i hästens funktionella anatomi vid Sveriges lantbruksuniversitet.

– Vi har använt oss av en mekanisk hov som mäter och beskriver underlagets egenskaper.

Hoven mäter ythårdhet, dämpning, elasticitet (svikt), grepp (friktion) och enhetlighet över hela banan.

– Genom att mäta underlaget på stora internationella hopptävlingar och intervjua samtliga ryttare om hur de upplevt banan, så har vi nu kunnat ta fram gränsvärden som vi inom kort ska rekommendera till internationella ridsportförbundet (FEI).

Tidigt stöd från Stiftelsen Hästforskning

Projektet fick tidigt medel från Stiftelsen Hästforskning, men snart gick även internationella ridsportförbundet (FEI), och World Horse Welfare in med pengar.

– Forskning om underlag och hästars rörelser och krafter blev brinnande aktuellt efter OS i Aten 2004, då flera hästar fick avlivas på grund av senskador, något som misstänktes bero på underlaget, berättar Lars Roepstorff.

Svenska forskare har länge varit intresserade av underlag och hästars rörelser och krafter. Bland annat var de banbrytande när de på 60-talet kunde visa att doserade travbanor var avgörande för hästars prestationer och hållbarhet.

Många faktorer påverkar

Men banunderlag är ingen exakt vetenskap, det finns ingen magisk formel. Ett hårt underlag med bra grepp kan ge fina resultat på tävling – men ökar samtidigt belastningen på hästen och ökar risken för skador.

– Ytterst handlar det om avvägning mellan prestation och risk för skada, säger Lars Roepstorff. Därför kan man aldrig säga att ett underlag är ”bra” eller ”dåligt”. Det beror vilken häst som går på det, hur mycket den väger, hur den är tränad och vad den ska göra.

Hur en bana fungerar beror på hur den är anlagd, vilket material den innehåller, och vilket fuktinnehåll den har. Två exakt likadant konstruerade banor kan dessutom ha helt olika egenskaper beroende på hur de underhålls. Dränering, harvning, sladdning och vältning – allting påverkar underlaget.

Londons OS-bana bäst

Rent generellt ska dock ett bra underlag ha elasticitet i de djupa lagren, liksom fungera som en ministudsmatta och fördela belastningen jämn över hela belastningsfasen. Samtidigt måste underlaget ge bra fäste och bra stöd.

– Den bästa bana jag mätt var faktiskt OS-banan i London 2012. Den var nästan alla ryttarna nöjd med. Den var speciellt konstruerad och hängde uppe på en plattform i en stålställning eftersom det inte gick att ordna en plan yta i Greenwich Park på annat sätt. Oavsiktligt innebar det att man fick några millimetrars svikt och maxbelastningen blev mycket mindre för hästarna, berättar Lars Roepstorff.

Och det handlar om stora krafter. När en häst hoppar hinder på 1,60-meter kan belastningen vid nedslaget på hästens ena framben bli fyra gånger dess kroppsvikt, alltså långt över två ton.

Lars Roepstorff kan alltså inte uttala sig om bra och dåliga underlag, utan talar istället om vikten av att känna till sitt underlag och variera sin ridning. Skaderisken beror på hur hästen är tränad och förberedd.

– Lite hårddraget kan man säga att ”Det finns inga dåliga underlag, bara dåliga sätt att använda dem.” Till exempel är det ju bra att rida ”road work”, att trava på asfalt, det stimulerar stödjevävnaden i skelettet att bli starkare. Men ingen skulle ju drömma om att asfaltera ett ridhus.

Stiftelsen Hästforskning har beviljat tre forskningsprojekt om underlag:

”Hästars rörelsemönster samt banunderlag för träning och tävling – biomekaniska och epidemiologiska fältundersökningar samt metodutveckling”

”Kontruktion och underhåll av underlag på travbanor– mätning av fysikaliska och funktionella egenskaper”

”Utvärdering av tränings- och tävlingsunderlag inom hoppsporten”

Lars Roepstorff, hans forskarkollegor och Svenska ridsportförbundet har nyligen tagit fram ”Ridunderlag – en guide” som går att ladda ner på ridsportförbundets hemsida.

Dessutom finns på FEI:s webbplats en något mer djupgående skrift på engelska: ”Equine Surfaces White Paper”