Nya krav på ridlärare

Ridinstruktörens roll står inför stora utmaningar: ungdomsidrotten genomgår en förändring som drivs av ökad kommersialisering och individualisering. Pedagogiska och sociala kompetenser blir mer avgörande för att kunna attrahera och behålla elever i ridskolorna. Detta berättar Gabriella Thorell, doktorand i idrottsvetenskap vid Göteborgs universitet som har undersökt pedagogik, ledarskap och lärandemiljö i ridskoleverksamhet.

Trots att ridsporten i Sverige i dag är en idrott för främst kvinnor, visar tidigare
forskning att ridundervisningen är starkt influerad av sina rötter i det militära
med kommandon och instruktioner som bygger på envägskommunikation,
hierarki och en maskulin kultur.

– Forskning har visat att ridlärarrollen anses som traditionsbunden, att utvecklingen har stagnerat och att verksamheten präglas av militära traditioner. Vi ville studera hur ridlärarna ser på sin roll och vilka förändringar som skett. Vi ville också höra de unga elevernas röster om att vara aktiva inom ridsporten och hur de ser på ridlärarrollen.

Studien visar att ridsporten i allra högsta grad påverkas av samhällsutvecklingen
och att rollen som ridlärare förändras.

Militära normer i stallbackskultur

Forskarna konstaterade att ridlärare, som formar regler och rutiner på ridskolor, har en stark roll i att reproducera och upprätthålla ett militärt förhållningssätt, en form av stallbackskultur som skapar en kollektiv uppfattning om hur hästarna ska skötas och vilka regler och rutiner som ska gälla. Ridlärarna vittnar om att kulturen är djupt förankrad från deras utbildningstid på ridskolan Strömsholm, där militära normer, präglade av maskulinitet, kvarstod även efter övergången till en civil utbildning. Normerna sitter fortfarande i ryggraden och tar sig uttryck i fokus på precision och noggrannhet, gedigen grundutbildning i ridning samt säkerhet och ansvarstagande.

Coacha kunden

Gabriella Thorell pekar på en ny tendens som undersökningen har upptäckt. Även om stallmiljön fortfarande kännetecknas av militära regler har sättet att bemöta elever och att undervisa ändrats. Resultaten tyder på att pedagogiken har gått mot ett mera coachande förhållningssätt med individens krav och förväntningar i centrum.

– Vi såg att ridlärarna värnar om den sociala delen på ridskolorna. Det anses som viktigt att alla ska trivas, att alla ska känna sig välkomna och att unga kan vara delaktiga i verksamheten. Det finns inget utrymme för den hierarkiska ordning som fanns förut. Ridlärarna har börjat reflektera över sin roll som lärare och pedagog. De betonar vikten av individutveckling och att vara lyhörda för sina elever samt att betrakta även föräldrarna som kunder.

Tilltagande individualisering och ekonomiska utmaningar anses ha bidragit till att ridlärarna fått tänka om bär det gäller kvalitet, kundfokus och pedagogik.

– Förut fanns en stabil kö med barn och ungdomar som ville komma och rida. Det har blivit svårare att rekrytera och behålla nya elever och ridlärarna känner sig styrda av ekonomiska villkor. För att attrahera barn och föräldrar erbjuds bland annat ridning för yngre barn och ridskolorna är mer tävlingsinriktade. Det vi ser är att ridskolor har bättre fokus på trender i samhället och att de aktivt försöker utveckla verksamheten utifrån efterfrågan.

En uppföljande rapport under bearbetning tar sig an frågan hur ungdomar ser på ridlärarrollen och hur de upplever ridskoleverksamheten de aktivt deltar i.

Ridlararrollen

Foto: Gabriella Thorell