I en tvärsnittsstudie har rörelseasymmetrier hos svenska ridhästar studerats med hjälp av sensorbaserad rörelseanalys. Den vertikala rörelsen av huvudet och korset mättes på 222 hästar då de travade på rakt spår och longerades. Hästarna upplevdes som friska av sina ägare. Så mycket som 72%, 161 av hästarna, visade ett asymmetriskt rörelsemönster för fram- eller bakbenens påskjuts- eller belastningsfaser på rakt spår. Bakbensasymmetrier var vanligast (63% av asymmetrierna). Dressyrhästar (n=65) var mer asymmetriska i nedsjunkningen av korset under bakbenens belastningsfaser jämfört med hopphästar (n=33). För att undersöka om de här asymmetrierna beror på en akut, inflammatorisk smärta mättes ytterligare 89 hästar. Av dessa var 59 asymmetriska och de behandlades med meloxicam i 4 dagar och placebo i en ägarblindad inventionsstudie med crossover design. Meloxicam hade ingen signifikant effekt på gruppnivå för hästarnas totala asymmetrier (summering av alla symmetriparametrar per häst).

Många hästar som tränas och tävlas rör sig asymmetriskt i samma grad som hästar som utreds för lindrig klinisk hälta. I vilken uträckning dessa asymmetrier är smärtutlösta är okänt och därmed om det påverkar hästarnas välfärd och prestation. Syftet med studien är att studera förekomsten av rörelseasymmetrier i den svenska ridhästpopulationen samt studera om dessa är smärtutlösta. Hästarna som studeras skall anses som friska av djurägaren och vara i tränings- och tävlingskondition. Av ett större antal hästar (n=150) skall 50 ridhästar ingå, med asymmetriskt rörelsemönster (kvantifierat med objektiv rörelseanalys på rakt samt böjt spår) i en ägar-blindad behandlingsstudie (crossover design) med NSAID/placebo och behandlas i 4 dagar med 14 dagars mellanrum. Rörelsemönstret kommer att mätas med ett rörelseanalyssystem före och efter behandlingsperioderna och samtidigt kommer även koncentrationen NSAID att mätas i blodet. Hästarna ska fortsätta att tränas som vanligt under försöksperioden.

Flera vetenskapliga studier visar att rörelseasymmetrier, ojämnheter i rörelsemönstret, är vanliga hos hästar i träning som uppfattas vara fullt fungerande av sina ägare. Graden av asymmetrier har, för många av de här hästarna, visat sig vara lika stora som hos hästar som bedöms vara halta när de undersöks av veterinär på klinik. Betyder det att många av de hästar vi har i träning är halta utan att det upptäcks och att många hästar faktiskt upplever smärta då de tränas? Eller kan det vara så att flera av de hästar som behandlas på klinik för låggradig rörelsestörning faktiskt är friska?

För att undersöka det här har vi med hjälp av ett sensorbaserat rörelseanalyssystem mätt hur vanliga och hur stora asymmetrier svenska ridhästar har när de är i träning och uppfattas som friska av sina ägare. Vi frågade oss om det finns skillnader i symmetrin mellan hästar av olika åldrar, storlek och kön, som tävlar i olika discipliner och på olika nivåer.

Rörelsemätningar gjordes på 222 ridhästar vid ett tillfälle vardera. Mätningarna innebar att små sensorer fästes på huvud och kors när hästen travade på rakt spår och longerades. Sensorerna mätte vertikal rörelse av huvudet och korset i relation till fram och bakbenens belastnings och frånskjutsfaser. En minskning av hur mycket huvudet (för framben) och korset (för bakben) sjunker ner då höger eller vänster ben belastas är kopplat till belastningshältor. En minskning av hur högt huvudet och korset kommer efter höger eller vänster bens frånskjut är kopplat till frånskjutshältor, med minskad kraft i avstampet. Så mycket som 161 av de 222 hästarna var asymmetriska över metodens gränsvärden för minst ett av belastnings- eller frånskjutsvärdena för fram- eller bakben. Bakbensasymmetrier var vanligast (63% av asymmetrierna). Dressyrhästarna (65 stycken) visade mer belastningsasymmetrier på bakbenen jämfört med hopphästarna (33 stycken).

För att undersöka om de här asymmetrierna beror på en akut, inflammatorisk smärta mättes ytterligare 89 ridhästar på samma sätt men även på mjukt och hårt underlag i snabbt och långsamt tempo. Av de hästarna var 59 asymmetriska och de inkluderades i en behandlingsstudie där de fick smärtlindrande medicin, meloxicam, i munnen i 4 dagar och även ett placebopreparat i motsvarande tid med 14 dagars uppehåll mellan behandlingarna. Behandlingsordningen lottades. Symmetrimätningar gjordes av hästarna före och efter varje behandlingstillfälle. För varje häst gjordes en summering av alla symmetrivärden för belastnings- och frånskjut för bak- och framben vilket representerade hästens totala asymmetri. Det smärtlindrande preparatet, meloxicam, hade ingen signifikant effekt på gruppnivå för de totala asymmetrierna. Fortsatta analyser görs för att studera effekten på specifika hältor hos de 59 hästarna. Underlaget och hastigheten påverkade symmetrin hos hästarna.

Vi konstaterar att för hela gruppen behandlade hästar berodde ojämnheterna i rörelsen sannolikt inte på akut, inflammatorisk smärta. Men vi kan inte utesluta att många av hästarna rör sig asymmetriskt för att det gör ont. Kroniska smärttillstånd och akut smärta som inte främst är kopplad till inflammation kan vara orsaken. Nya frågeställningar uppstår: Är det skador som ger upphov till de asymmetrier vi kan mäta? Finns det naturliga asymmetrier som på längre sikt, efter flera års träning, kan ge upphov till skador?

Man behöver nu göra fortsatta studier av hur de här asymmetrierna ser ut över tid samt studera ryttarens inverkan och påverkan av olika typer av träning och ridbaneunderlag.

Utifrån våra forskningsresultat rekommenderar vi att ryttare regelbundet utvärderar hur hästen travar då någon springer med den på rakt spår, gärna på mjukt och hårt underlag. Det kan öka medvetenhet om den individuella hästens rörelsemönster och ge oss bättre chanser att tidigt upptäcka förändringar i rörelsemönster som kan tyda på problem för hästen.