Treåriga svenska varmblood (SWB)-hästar har traditionellt bedömts på en tiogradig skala men under 2013 infördes istället linjärbedömning. Hästarna bedöms för egenskaper som exteriör, gångarter och hoppförmåga. Denna studie syftade till att hitta genomregioner i kopplade till dessa egenskaper. Totalt genotypades 380 hästar med Affymetrix 670K SNP-chip. Resultaten analyserades och jämfördes med 97 egenskaper. Lambdavärden >1 korrigerades och i modellen ingår kön, år och plats för treårstestet. Preliminära resultat validerar resultaten från andra studier där en region på ECA3 har stor betydelse för mankhöjden. SNP-associationer, signifikanta efter Bonferroni korrigering, konstaterades för både traditionellt och linjärt bedömda egenskaper. Möjliga signifikanta samband finns för flera egenskaper och fortsatta analyser inklusive polygeniska effekter är på gång.

En ny era för hästaveln
Miljöeffekter som träning och en skicklig ryttare kan göra underverk för hästens prestation, men vissa hästar har trots allt betydligt mer talang för sin uppgift. Hästens ”talang” är i stort sett dess genetiska bakgrund eller potential. En häst med gedigen hoppstam och ett högt avelsvärde (BLUP-värde) för hoppning förväntas kunna prestera bättre på hoppbanan än en häst som inte är avlad för hoppning. Lika viktiga är hästens genetiska förutsättningar att prestera på dressyrbanan.
Idag beräknas avelsvärden från resultaten vid treårstest, kvalitetsbedömning, tävling samt härstamning, och visar hästens värde som avelshingst eller -sto. Eftersom unga individer saknar egna data för tävlingsprestationer är unghästbedömningar mycket viktiga för ett tidigt avelsurval. I framtiden kan kompletterande information från genetiska markörer via DNA-typningar komma att användas mer i avelsarbetet med häst. Genetiska markörer ger då viss information om genetisk potential redan hos föl, innan de har egna prestationsdata. Kostnadseffektiviteten kan öka för uppfödaren som tidigt får en bättre kunskap om vilka hästar som är genetiskt bäst lämpade till avel. Inom ko- och grisavel använder man redan s.k. genomiska avelsvärden vilket kortar generationsintervallen och ger snabbare avelsframsteg.
Vårt projekt syftade till att närmare undersöka hur våra SWB-hästar ser ut i arvsmassan och var i genomet det finns tydliga genetiska kopplingar till exteriör- och prestationsegenskaper. Vi studerade 380 unghästar födda 2010 och 2011 som deltagit i treårstest och fått sina egenskaper linjärt bedömda. Med hjälp av mer än 600 000 genetiska markörer spridda över hela hästarnas arvsmassa (s.k. SNPs) undersökte vi statistiska samband mellan hästarnas egenskaper och deras genetiska sammansättning. Det är då möjligt att hitta kromosomregioner, och i förlängningen gener, som är kopplade till de undersökta egenskaperna. Information om gynnsamma genetiska markörvarianter kan i framtiden fungera som ett komplement till traditionell och avelsvärderingsgrundad selektion av avelsindivider.
Avel av hopp- och dressyrhästar
Vår genetiska analys av SWB-hästar visar att den mer specialiserade aveln mot dressyr- respektive hopphästar har gett en tydlig effekt så att rasen nu är på väg att bli uppdelad i två genetiska grupper. Hästar med goda dressyr- respektive hoppanlag tillhör i stor utsträckning varsin av de två undergrupperna men visst överlapp finns fortfarande mellan dem. Hästar med en genetisk sammansättning som överlappar de två grupperna, producerar troligen avkommor som är mer allroundbetonade än specialiserade i den ena eller andra grenen. Den förändrade populationsstrukturen visar att det är lämpligt att göra en ny skattning av de genetiska parametrar som dagens rutinavelsvärdering baseras på så att de stämmer för dagens population.
Genomiskt urval och kopplingsanalys
De nya linjärt bedömda egenskaperna är väl lämpade för kopplingsanalyser till genetiska markörer och har potential att i framtiden kunna användas till genomisk evaluering. Mankhöjd är ett exempel på en egenskap som är tydligt kopplad till markörer i en kromosomregion med kända gener med stor betydelse för hästens mankhöjd. Vi fann även nya kromosomregioner med betydelse för hästens exteriör och prestation men de behöver studeras närmare och bekräftas innan resultaten blir tillämpbara i praktiken. Studien öppnar redan nu möjligheter för ett framtida europeiskt avelssamarbete med genomisk information, om avelsorganisationen så önskar.