Sammanfattning av slutrapport
Trettioen professionella hopphästryttare med totalt 263 hästar från Holland, Sverige, Schweiz och Storbritannien fick föra dagbok över träning, underlagsanvändning och hästarnas hälsoproblem i ca 6 månader. Mängden och typ av träning varierade mycket och sannolikt tränar inte alla ryttare optimalt med avseende på prestation och hälsa. Hästarna som hade många skadedagar (”dagar då hästen inte kunde tränas pga hälsoskäl”) tränades mindre även då hästarna bedömdes vara i full träning. Med avseende på mängden skadedagar så var variation i arbetet klart positivt, att träna en begränsad tid på sandunderlag negativt, men att träna/tävla på sandträflis positivt. Andelen vila hade betydelse för risken för att hästen får skadedagar, och denna andel skulle inte vara för stor.

Populärvetenskaplig sammanfattning
Träningsstrategier, underlagsanvändning och problem från rörelseapparaten hos hopphästar

Syfte med studien
Vi ville jämföra hästarnas träning och underlagsanvändning hos professionella hopphästryttare, och jämföra detta med data över hur många dagar som hästarna bedömdes ej kunna träna på grund av hälsoproblem.

Resultat
Hos de 31 deltagande ryttarna inkluderades 263 hästar; europeiska varmblod, 3-16 år gamla, 46% ston, 42% valacker och 12% hingstar. Medeltävlingsnivån var 125 cm, från hästar som inte ännu startat upp till 160 cm internationell nivå (Grand Prix). Det totala antalet riskdagar var 39 262. Antalet hästar med ’days-lost to training’ (days-lost, dagar då hästen ej kunde träna optimalt p g a hälsoproblem) var 127, det totala antalet days-lost 2 393. Variationen mellan ryttare var markant. Orsakerna till days-lost var icke-akuta ortopediska problem (56%), akuta ortopediska problem (22%), medicinska problem (12%), hovproblem (7%) och ej definierade problem (4%). Arbetsmängden och fördelningen varierade påtagligt mellan ryttare. Markarbete var den största komponenten. Den totala tiden tränad varierade per ryttare mellan 19-49 min per dag (s k riskdag, dag då hästen kunde anses i form för träning) och mellan 4,0-6,2 tillfällen per vecka. Den totala tiden utanför boxen/stallet varierade mellan 1,3- 11,8 h mellan ryttarna. Tre ryttare inkluderade aldrig konditionsarbete, 15 gjorde = 2 min per riskdag, 8 gjorde >2= 5 min, och 5 gjorde >5 min per riskdag. Efter s k ’andra’ underlag (som t ex används vid uteritt eller ej kunde kategoriseras i en egen grupp) (29%) var det vanligast med sandfiber (22%) och sand (19%) underlag, följt av sandfibergummi (14%).

De signifikanta variablerna i modellen för totalt tränad var andelen days-lost, månad, land och medelklass tävlad under studieperioden. Ett statistiskt samspel förelåg mellan medelklass och andel days-lost. Tiden tränad ökade med högre klass tävlad, men days-lost sambandet var svårare att förklara. Dock påverkades andelen days-lost träningsmängden negativt även under den tid som hästen kunde träna (konvalescenstider tilltagna för att undvika konstruerat samband). Variablerna i markarbetesmodellen var andel days-lost, månad, land och år. Även träningsvariation testades i modellerna. Ökad träningsvariation var associerad med ökad total träningstid och minskad träningsvariation var associerad med ökad tid markarbete. (Variablerna månad, land och år används mest för att korrigera deras inflytande på de andra variablerna, även om det t ex finns en viss säsongseffekt.)

I modellen för alla länder var riskfaktorer tidigare ortopediska problem men variation av aktivitet/träning var skyddande. Land var en riskfaktor (lägre risk i Holland och Storbrittanniern), sannolikt orsakat av studiens design. Modellen var kontrollerad för säsong/månad och hästarnas ålder.

I den svenska modellen var högre ålder en riskfaktor jämfört med de yngsta hästarna (mindre än 6 år) och om hästen vilade 17-25% av tiden, eller mer än 33% var också en riskfaktor, jämfört med <17% vila. En begränsad användning av sandunderlag (>4=12 min/dag) i träningen var en riskfaktor, emedan lite eller mer inte skiljde sig från detta. Träning/tävling på sandträflis underlag var en skyddande faktor. Modellen var också kontrollerad för säsong/månad och deltagande år.

Metod
Medverkande professionella ryttare (högt rankade av de nationella ridsportförbunden) var från Holland, Sverige, Schweiz och Storbritannien. Dagliga data över träning, underlagsanvändning och hästarnas hälsoproblem samlades in under sommarhalvåren 2009 och 2010. Ryttarna valde ut hästar som förväntades stanna hos ryttaren under huvuddelen av studieperioden (3 år eller äldre). Alla ryttare besöktes före studiens start. Tid och typ av daglig träning och tävling registrerades av ryttaren på ett standardiserat protokoll. Träningsintensitet bedömdes subjektivt. Hälso/sjukdata registrerades i fem kategorier; odefinierade problem, hälta, hov/skoning, ryggproblem och medicinska problem. Days lost definierades som dagar då hästen av hälsoskäl inte tränades, eller tränades lättare än planerat. Vilodagar var då endast lättare arbete utfördes och hästen bedömdes som frisk. Days-lost kategoriserades i icke-akuta ortopediska skador, akuta dito, medicinska, hov och icke-definierade problem. Data har presenterats per ryttare. Statistiska modeller har använts för att titta på mängd träning (totalt tid tränad och markarbete) och risken för days-lost (sk random-effects zero-inflated negativa binomiala modeller) har använts både för alla länder och bara för Sverige som hade mer kompletta data för tävling.

Slutsats och råd till näringen eller behov av vidare studier
Den studerade populationen är, i likhet med andra liknande studier, både liten och utvald Detta kan begränsa de slutsatser som skall dras från studien. Data insamlade från olika personer kan också få olika kvalité eller tydas på olika sätt, ett generellt epidemiologiskt problem. T ex var det svårt att analysera träningsintensiteten (även om vi hade stor hjälp av denna för att kunna bedöma data inom ryttare). Trots detta visar studien tydligt att variationen av mängd och typ av träning är väldigt stor. Detta är så också om man jämför ryttare med samma åldersprofil på sina hästar. Sannolikt tränar inte alla ryttare optimalt med avseende på hästens prestation och hälsa. Att andelen days-lost ledde till mindre tid tränad även när man tagit bort konvalescens framkom relativt tydligt. Med avseende på mängden days-lost så talar resultatet för att variation i arbetet är positivt. Att sandträflis minskade risken för days-lost kan eventuellt bero på att dessa underlag generellt har något sämre egenskaper (opublicerade data) och hästen därmed stärks när den strävar till ’topp’-prestationer på t ex de modernare sand-fiber underlagen. Att en mindre mängd arbete på sandunderlag, men inte en större mängd, tenderade att leda till days-lost hos hästarna är i linje med observationer från dressyrhästar i England där sandunderlag hade ett liknande samband med hälta. Denna typen av studier, såsom de flesta andra, bör upprepas i andra länder, under annan tid och med både annan och likartad metodologi för att samband, och även dess biologiska orsaker, skall kunna fastställas med större exakthet.