Makro- och mikromineralinnehåll i skördat vallfoder för hästar

  • Status Avslutat
  • Beviljade medel 289 000
  • Projektnummer H1247069
  • Ansökningsår 2012
  • Slutrapport 23 juni 2014
  • Organisation Sveriges lantbruksuniversitet, SLU
  • Huvudsökande Cecilia Müller
  • E-postadress Cecilia.Muller@slu.se
  • Telefon 018-67 29 93

Sammanfattning av slutrapport
Innehållet av makro- och mikromineraler i inplastat vallfoder undersöktes i 124 prover från svenska och norska gårdar. Innehållet av Ca, P, Mg, K, Cu, Fe, Mn och Zn i vallfoder varierade stort, medan variationen var mindre för halten Na, Co, I och Se. Det fanns inga starka korrelationer mellan mineralämneshalterna och variabler som beskriver fodrets näringsinnehåll, men innehållet av Ca, P, Mg, Cu och Se var negativt korrelerat med ökande fiberhalt (neutral detergent fiber). Vallfodrets innehåll av Ca och Cu var högre då organiska jämfört med oorganiska gödselmedel använts, och innehållet av P var högre i blandvallar jämfört med rena gräsvallar. Halterna av Co och Fe var högre vid förekomst av barmark och innehållet av Mn var högre vid riklig förekomst av ogräs i vallen. Det genomsnittliga mineralinnehållet i vallfodret räckte för att täcka hästars underhållsbehov av alla mineralämnen utom Na och Se vid en vallfodergiva om minst 2 kg torrsubstans per 100 kg kroppsvikt och dygn.

Populärvetenskaplig sammanfattning
Populärvetenskaplig rapport för projekt H1247069: Makro- och mikromineralinnehåll i skördat vallfoder för hästar

Docent Cecilia Müller, Inst. för husdjurens utfodring och vård, Sveriges Lantbruksuniversitet, Uppsala

Syfte med studien
Syftet med denna studie var att kartlägga innehållet av makro- och mikromineraler i vallfoder för hästar i Sverige och Norge, och att undersöka om det fanns några samband mellan mineralämnesinnehåll och andra variabler som beskriver fodrets näringsvärde (t ex råprotein eller fiberinnehåll), eller med faktorer som har med vallfoderproduktionen att göra (t ex botanisk sammansättning, gödsling etc). Anledningen till att genomföra en sådan studie var dels att de tabellvärden för mineralämnesinnehåll i vallfoder som i dagsläget finns tillgängliga inte är uppdaterade, samt att dessa tabellvärden baseras på analyser av vallfoder som skördats i syfte att utfodra mjölkkor. Det betyder att vallen skördas i ett tidigare botaniskt utvecklingsstadium än vad som är vanligt för hästfoder. Det är alltså inte säkert att tabellunderlaget stämmer för vallfoder som skördats i ett senare botaniskt utvecklingsstadium, vilket oftast är fallet för hästfoder.
Det är känt sedan tidigare att faktorer som har att göra med vallfoderproduktionen, som till exempel skördenummer, botanisk sammansättning, skördetidpunkt etc, inverkar inte bara på energi- och proteininnehållet utan även på mineralämnesinnehållet i vallfoder. Eftersom det rutinmässigt bara är makromineralerna kalcium (Ca), fosfor (P), kalium (K) och magnesium (Mg) som analyseras i vallfoder, görs ofta antaganden om vallfodrets innehåll av andra mineralämnen. Därför är det viktigt att dessa antaganden baseras på relevanta analysvärden, både vid foderstatsberäkning och vid komponerande av foderblandningar och mineralfoder. Ännu viktigare blir det förstås om foderstaten helt och hållet består av vallfoder.

Resultat
Resultaten från studien visade att vallålder, typ av gödselmedel, botanisk sammansättning och förekomst av barmark i vallen var de faktorer som i högts grad påverkade innehållet av mineralämnen i vallfoder. Ju äldre vallen var, desto lägre blev innehållet av koppar (Cu) och mangan (Mn), men när vallen var äldre än sex år var innehållet av dessa mikromineraler detsamma som när vallen var yngre. Vallar som gödslats med organiska gödselmedel gav vallfoder med högre innehåll av Ca och Cu, jämfört med om oorganiska gödselmedel använts. Vallfoder från blandvallar som bestod av både gräs och baljväxter innehöll högre halt av P jämfört med foder från rena gräsvallar. Förekomst av barmark i vallen resulterade i högre innehåll av kobolt (Co) och järn (Fe) i vallfodret, jämfört med om vallen inte hade synlig barmark. Innehållet av Fe i vallfoder varierade mycket i denna studie, och medelvärdet var högt (194 mg/kg ts) i jämförelse med resultat från tidigare studier (23-82 mg/kg ts). Det kan bero på kontaminering av jord, då Fe-innehåll över 300 mg/kg ts anses bero på just jordkontamination och inte är ett verkligt Fe-innehåll i fodret.
Andra variabler som används för att beskriva vallfodrets näringsinnehåll hade inte några starka samband med innehållet av olika mineralämnen. De starkaste sambanden fanns mellan fodrets innehåll av växtfiber (NDF, neutral detergent fiber) och Ca, P, Mg, Cu och selen (Se), vilka alla fanns i lägre halt då fiberinnehållet var högre. Eftersom fiberhalten ökar med senarelagd skördetidpunkt, kan sent skördade vallfoder förväntas ha lägre innehåll av Ca, P, Mg, Cu och Se än vallfoder som skördats tidigare.

Metod i korthet
Prover på inplastat vallfoder från 124 gårdar varav 99 var svenska och 25 var norska användes för analys av mineralämnesinnehåll. Proverna samlades in under 2010 och 2011 från hela Sverige och stora delar av Norge, tillsammans med uppgifter om hur fodret odlats och skördats. Denna provinsamling genomfördes i ett annat projekt, men då prover och insamlad data var lämpliga att använda även för analys av mineralämnen genomfördes även detta. Samband mellan innehållet av mineralämnen i foderproverna och andra variabler som beskriver fodrets näringsinnehåll undersöktes. Vilken inverkan olika faktorer relaterade till vallfoderproduktionen hade på mineralämnesinnehållet undersöktes också.

Slutsatser med nytta för och råd till näringen
De lägsta analyserade värdena för respektive mineralämne användes för att beräkna om en vallfodergiva motsvarande 1 kg ts/100 kg kroppsvikt och dygn räckte för att täcka behovet av makro- och mikromineraler hos olika hästkategorier. Endast underhållsbehovet av Fe täcktes. Om istället medelvärdena användes för samma beräkning täcktes underhållsbehovet av Ca, P och Mn, men endast behovet av jod (I) och Fe för andra hästkategorier. Om vallfodergivan ökades till 2 kg torrsubstans/100 kg kroppsvikt och dygn täcktes underhållsbehovet av alla mineralämnen utom natrium (Na) och Se. För hästkategorier med högre näringsbehov täckte 2 kg ts vallfoder/100 kg kroppsvikt och dygn bara behovet av Mg, Fe, Mn och I. Resterande mineralbehov behöver alltså täckas av ett mineralfodermedel för dessa hästkategorier. Behovet av Na och Se kunde inte täckas för någon av hästkategorierna med bara vallfoder i foderstaten, oavsett mängd. Dessa mineralämnen måste alltså alltid tillföras foderstaten. Slutsatsen var att för hästar som utfodras med bara vallfoder krävs antingen en analys av det aktuella vallfodrets spårämnesinnehåll i tillägg till den konventionella analysen av energi och andra näringsämnen, eller komplettering av foderstaten med mineralfodermedel innehållande mikromineralerna kobolt (Co), Cu, I, Mn, Zn och Se.

Tabell 1. Innehåll av makro- och mikromineraler i 124 vallfoderprov från svenska och norska gårdar
Mineralämne Antal prov över detektionsgräns1 Min-Max Medel (stdavv) Median
Makromineral, g/kg ts
Kalcium 124 0,1-26,6 5,3 (3,41) 4,5
Fosfor 124 0,1-6,5 2,7 (0,80) 2,5
Magnesium 124 0,02-4,54 1,8 (0,76) 1,7
Kalium 124 1,0-49,7 21,7 (7,44) 21,1
Natrium 47 0,1-3,5 0,6 (0,61) 0,4
Mikromineral, mg/kg ts
Kobolt 124 0,01-1,20 0,1 (0,15) 0,05
Koppar 124 1,8-11,0 4,9 (1,61) 4,5
Järn 124 44-1991 193,8 (288,92) 91,6
Mangan 124 12-364 84,9 (49,31) 72,1
Zink 124 13-96 23,1 (9,46) 21,2
Jod 78 0,14-3,93 0,36 (0,461) 0,23
Selen 20 0,03-0,28 0,06 (0,054) 0,04
1 nedre detektionsgräns för Na 0,1g/kg ts; för Co 0,008 mg/kg ts, Cu 0,17 mg/kg ts, Fe 0,27 mg/kg ts, Mn 0,07 mg/kg ts, Zn 0,33 mg/kg ts, I 0,1 mg/kg ts och Se 0,03 mg/kg ts. (Mätområde för Ca, P, Mg, K 0,01-200 ppm i prov).

Senare års forskning har belyst vallfodrets viktiga roll i foderstaten för alla typer av hästar. När vallfodret får större betydelse i hästfoderstaterna är det dock också viktigt att känna till hur väl behovet av makro- och mikromineraler kan täckas av vallfodret. Den vedertagna uppfattningen är att grovfodrets innehåll av selen inte räcker till för hästens behov, men att behovet av övriga mineraler och spårämnen (med undantag av Ca och P) täcks av ett ”normalt” grovfoder. Detta grundar sig dock på gamla uppgifter om spårämnesinnehåll i vallfoder som skördats för mjölkkor, dvs i ett tidigt botaniskt utvecklingsstadium, vilket sällan används för hästutfodring. Det är därför av intresse att ta reda på innehållet och variationsbredden av spårämnen i vallfoder samt att korrelera dessa med olika odlings- och skördefaktorer som kan påverka detsamma. Detta kan göras genom att utnyttja sedan tidigare insamlade prover med tillhörande omfattande information från andra projekt.

Finansiärer och samarbetspartners

Hästforskning.se använder sig, precis som flertalet andra webbplatser, av cookies för att förbättra servicen för er besökare.