Selektiv avmaskning mot blodmask – risker och möjligheter

  • Status Avslutat
  • Beviljade medel 1 520 000
  • Projektnummer H-15-47-097
  • Ansökningsår 2015
  • Slutrapport 18 december 2019

Hästens parasiter utvecklar resistens mot avmaskningsmedel vilket är ett hot mot hästars hälsa. I likhet med antibiotika är det nödvändigt att vara restriktiv med avmaskningsmedel för att effekten skall bevaras. Sedan ungefär tio år rekommenderas därför selektiv avmaskning av hästar. Syftet med det här projektet var undersöka förekomst av stor blodmask samt om det finns ett samband mellan infektion av stor blodmask och kolik. Vi ser förekomsten att stor blodmask har ökat tre gånger i Sverige sedan den senaste undersökningen 1999. Vi ser däremot inte på någon ökad förekomst av parasiter hos hästar med kolik, men våra resultat tyder på att det finns ett samband mellan stor blodmask och bukhinneinflammation, vilket vi ska undersöka närmare inom ramen för pågående forskningsprojekt. För första gången i Skandinavien har vi mätt effekten av mockning och våra resultat visar att mockning två gånger per vecka är mycket effektivt.

Resistensutveckling mot avmaskningsmedel är ett hot mot hästars hälsa. I likhet med antibiotika är det nödvändigt att vara restriktiv med avmaskningsmedel för att kunna bevara effekten. Selektiv avmaskning rekommenderas därför sedan ungefär tio år men klinikveterinärer och patologer har observerat en ökning av parasitrelaterade skador under de senaste åren. Data från SVA indikerar samtidigt en ökad förekomst av stor blodmask. Syftet med det här norsk-svenska projektet är dels att utveckla diagnostiken av hästens stora och små blodmaskar och dels undersöka om selektiv avmaskning kan kopplas till en ökad parasitförekomst och parasitrelaterade skador. För första gången i Skandinavien kommer vi även att mäta effekten av beteshygieniska åtgärder som komplement till selektiv avmaskning. Det är avgörande för framtiden att man inom hästnäringen tillämpar långsiktigt hållbara rutiner för parasitkontroll utan att det samtidigt leder till ökade parasitskador.

Den stora blodmasken, Strongylus vulgaris, anses vara hästens farligaste parasit. Hästens parasiter har utvecklat resistens och i likhet med antibiotika måste avmaskningsmedel användas restriktivt för att förbli verksamma. Sedan 2007 rekommenderas därför selektiv avmaskning (SAT) av hästar, vilket i praktiken innebär att alla hästar träckprovundersöks och endast de individer som utskiljer en viss mängd parasitägg avmaskas och/eller om S. vulgaris påvisas. När det gäller analys av ägg från cyathostomer och S. vulgaris går det inte att skilja dem morfologiskt; undersökning med odling eller PCR krävs för diagnostik av S. vulgaris. Att enbart använda sig av äggräkning som grund för avmaskning kan medföra en risk för återinträde av S. vulgaris eftersom även lågutskiljande hästar kan vara infekterade med denna parasit. Det finns en farhåga att S. vulgaris har ökat i Sverige och även att parasitrelaterade skador har ökat under de senaste åren. Syftet med det här projektet var att undersöka (i) förekomsten av S. vulgaris och identifiera riskfaktorer, (ii) om ökad parasitförekomst är kopplad till ökning av parasitrelaterade skador och (iii) för första gången i Skandinavien effekten av mockning som beteshygienisk åtgärd för att minska parasitsmitta.

I den första delstudien undersöktes förekomst av S. vulgaris och riskfaktorer förknippade med infektion tio år efter införandet av SAT. Träckprover och en enkät om avmaskningsrutiner samlades in från 106 hästgårdar från söder till norr. Resultaten visade att stor blodmask har ökat i Sverige. Vi ser en förekomst på 61% på gårdsnivå jämfört med 15% 1999. Det fanns dock inget samband mellan förekomst av S. vulgaris och antal blodmaskägg, ålder på hästen eller geografiskt område (söder-norr). Vi identifierade en ökad risk för S. vulgaris på gårdar som enbart diagnostiserade parasiter genom äggräkning, men det förelåg inte en ökad risk om gårdarna kombinerade äggräkning med analys för S. vulgaris. Det viktigaste budskapet från den här studien är att alltid inkludera analys för S. vulgaris i SAT, speciellt hos hästar som utsöndrar inga eller få ägg eftersom den gruppen annars lämnas obehandlade.

I delstudie två var målet at undersöka samband mellan infektion av S. vulgaris och kolik hos svenska hästar. Den farliga fasen i S. vulgaris infektion är de migrerande larverna i blodkärlen som försörjer tarmen. Larverna ger upphov till inflammation av kärlen, framförallt främre krösroten, med trombbildning som följd och kolik. Larverna ger upphov till inflammation av kärlen, framförallt främre krösroten, med trombbildning som följd och kolik. Studien var en fall-kontroll studie som löpte över ett år och utfördes på universitetsdjursjukhuset i Uppsala. Fall var hästar som uppvisade symtom från mag-tarmkanalen och dessa matchades med kontroller, som var hästar som besökte kliniken under samma vecka men av andra orsaker, till exempel hälta eller tandundersökning. Totalt ingick 137 fall och 137 kontroller. Träckprover analyserades med odling och PCR för S. vulgaris och serumprover analyserades med ELISA för att påvisande av antikroppar. Hästägarna besvarade även en enkät om avmaskningsrutiner. Vi fann inga signifikanta skillnader i antikroppstitrar, äggutskiljningsnivåer eller avmaskningsrutiner mellan fallhästar och kontrollhästar. Åtta av de 137 fallen behövde kirurgisk behandling och i ett fall påvisades skador i tarmen kopplade till migrerande S. vulgaris larver. Fyra fall-hästar avlivades på grund av dålig prognos och under obduktion diagnostiserades två hästar med S. vulgaris-skador kopplade till infarkt i tarmen orsakade av migrerande larver. Värt att notera var att ingen av de tre S. vulgaris hästarna utsöndrade parasitägg i träck men samtliga hade en hög antikroppstiter. Som nämnts ovan fann vi inga skillnader när samtliga fall jämfördes med sina kontroller, men när fallen analyserades utifrån kolikdiagnos fann vi att fallhästar med bukhinneinflammation hade signifikant högre antikroppstitrar än kontrollhästarna samt att de två hästar som avlivades och diagnostiserades med S. vulgaris-skador ingick i gruppen med bukhinneinflammation. Sammantaget visar den här delstudien inte på någon ökad förekomst av parasiter hos hästar med kolik, men våra resultat tyer på att det finns ett samband mellan S. vulgaris och bukhinneinflammation, vilket vi ska undersöka närmare inom ramen för pågående forskningsprojekt

Syftet med den sista delstudien var att undersöka om regelbunden manuell mockning av beteshage kan reducera parasitsmitta på betet och på så sätt utgöra ett effektivt komplement till avmaskning för hållbar parasitkontroll. De avmaskningsmedel som finns att tillgå till häst tillhör tre substansgrupper: 1) bensimidazoler (fenbendazol) 2) makrocykliska laktoner, (ivermektin och moxidektin) 3) tetrahydropyrimidiner (pyrantel). En kraftig överanvändning av avmaskningsmedel sedan 1970-talet har resulterat i att cyathostominer och spolmask har utvecklat resistens i Sverige. Bland cyathostominerna finns en utbredd resistens mot benzimidazoler och effekten av pyrantel är bristande. Därför är det viktigt att använda komplement till läkemedel för att bekämpa parasitsmitta. För att undersöka effekten av mockning delades en parasitfri hage in i två lika delar, A och B. Tre hästar som var infekterade med cyathostominer (300-500 EPG) betade varannan dag i A respektive B. Hage A mockades två gånger per vecka under betesperioden medan B utgjorde kontroll. För att undersöka effekten av mockning analyserades gräsprover från A och B varannan vecka och antalet infektiva cyathostominlarver per kg torrsubstans gräs fastställdes. I hage A hittades 55 larver/kg torrsubstans vid ett enda tillfälle i övrigt hittades inga larver. I B varierade antalet larver mellan 3271-12601/kg torrsubstans gräs. Resultaten visade att mockning två gånger per vecka är mycket effektivt. Detta projekt visar att förekomsten av S. vulgaris har ökat i Sverige. Lösningen på problemet är dock inte att återgå till rutinmässiga avmaskningar på grund av tilltagande problem med resistens hos hästens små blodmaskar och spolmask. Det är avgörande för hästnäringens framtid att man tillämpar långsiktigt hållbara metoder för parasitkontroll. Till exempel är det viktigt att alltid inkludera analys för S. vulgaris på våren, speciellt hos hästar som utsöndrar inga eller få ägg eftersom den gruppen annars lämnas obehandlade. Vidare kommer det i framtiden att vara ännu viktigare att kombinera läkemedelsbehandling med alternativa metoder. Våra resultat visar att mockning av beteshage två gånger per vecka är mycket effektivt för att minska blodmasksmitta i hagarna. Det är sannolikt inga nya substanser för avmaskning av häst på väg ut på marknaden och därför måste de medel som finns att tillgå användas på bästa sätt så att resistensutveckling bromsas utan att det samtidigt leder till ökat lidande orsakat av parasiter.

Finansiärer och samarbetspartners

Hästforskning.se använder sig, precis som flertalet andra webbplatser, av cookies för att förbättra servicen för er besökare.