En effektiv kommunikation mellan kusk-häst via tömsignaler till bettet är viktigt ur säkerhetssynpunkt, hästens körbarhet och välfärd. Målet med projektet var därför att fastställa variationen i tömkraft (TK) hos travhästar och relationen till upplevd körbarhet, rörelsesymmetri och munskador. I genomsnitt låg TK i snabbt trav ungefär lika högt vid träning som under lopp (ca 5-6kg) medan de maximala värdena var betydligt högre under tävlingsförhållanden (16-20kg) jämförd med träning (7-9kg). Inga munskador sågs i bettområdet före provloppet men 8 av 12 hästar hade skador efteråt. Bakbensasymmetri var förknippat med högre TK än hos symmetriska hästar, och körbarheten skattades något lägre under lopp (7, skala 1-dåligt till 10-excellent) än vid träning (8). Resultaten visar att TK hos travhästar var mycket högre än de tygelkrafter ridhästar vanligtvis utsätts för. Ytterligare studier behövs för att belysa kuskarnas bedömning av optimal TK med tanke på körbarhet, säkerhet och hästvälfärd.

Travsport är riskfylld, eftersom hästarna springer nära varandra i hög hastighet. Därför är en effektiv kommunikation mellan kusk/jockey och häst, via signaler från töm och tygel till bett, oumbärlig ur säkerhetssynpunkt och hästens välfärd. Trots detta saknas vetenskapliga studier om töm- och tygeltryck hos travhästar. Målet med projektet är därför att fastställa variationen i töm- och tygeltryck hos travhästar under träning och lopp, dess relation till hästens
beteende, stressnivå, skador på mjukvävnaden i hästens mun, och kör-/ridbarhet. Resultaten kan användas som en stabil grund för såväl insatta diskussioner, som för utbildning av all inom travsport verksam personal och för alla som tar över en travhäst för vidare ridutbildning. Via en ökad kunskap av effekten av töm- och tygeltryck på hästen och hur den lär sig, kan olyckor förhindras och hästens välfärd säkerställas.

Travsport är riskfyllt, eftersom hästarna springer nära varandra i hög hastighet under träning och tävling. En effektiv kommunikation mellan kusk och häst, via signaler från töm till bett, är därför avgörande ur säkerhetssynpunkt och med hänsyn för hästens välfärd. Trots detta saknas det vetenskapliga studier av hur hög kraften i tömmarna är hos travhästar.

Målet med projektet var därför att studera variationen i tömkraft hos varmblodiga travhästar vid träning på hemmabana (studie 1) samt under ett träningslopp på en tävlingsbana (studie 2). Dessutom ville vi undersöka hur kuskarna upplevde tömkraften och hästens svar på tömsignaler samt deras bedömning av hästens körbarhet under träning och lopp. Projektets övergripande mål var att tillhandahålla evidensbaserad data som kan stödja den svenska travsporten i att tillhandahålla evidensbaserat utbildningsmaterial för kuskar och tränare och fatta välgrundade beslut med hänsyn till hästvälfärd.

Projektet var uppdelat i två två studier. I studie 1 mätte vi tömkraften hos 9 varmblodiga travhästar (skolhästar) som kördes av 11 kuskar på riksanläggning Wångens travbana där de utförde standardiserade körövningar (t.ex. tempoväxlingar och nedtagningar, höger/vänster körriktning). I studie 2 studerade vi 8 av Wångens skolhästar och 4 privatägda travare körda på Österunds travbana under ett träningslopp (2 lopp med 6 hästar vardera). Tömkraft registrerades med sensorer placerade mellan höger och vänster töm och bettet. Data loggades via bluetooth till en mobiltelefon. Det visade sig i efterhand att samtliga datapunkter (80/s) inte alltid registrerades. Därför kunde variation och maxvärde för enskilda steg inte studeras, istället uppskattades genomsnittlig (median) tömkraft. Hästarnas rörelsesymmetri i trav vid hand, hjärtfrekvens, hastighet och förekomst av munskador registrerades också. Kuskarna fick svara på enkätfrågor, t.ex. hur de uppfattade hästarnas körbarhet, temperament, om hästarna upplevdes som mjuka i munnen och de fick uppskatta tömkraftens storlek hos hästen de körde.

I studie 1 låg kraften i tömmarna mellan 5.1-6.2 kg i vardera töm när hästarna travade i full hastighet, maximalt upp till 7.3-8.7 kg (uppskattat genomsnitt per steg). Högre hjärtfrekvens hade ett samband med högre tömkraft, vilket är förväntat eftersom både tömkraft och hjärtfrekvens var högre i snabbt tempo. Bakbensasymmetri var förknippat med högre tömkraft jämfört med symmetriska hästar. Kuskarnas bedömning av hästens känslighet i munnen avspeglades inte i tömkraften. Det fanns inte heller något samband mellan tömkraft och kuskens skattning av hästens körbarhet. Dock fanns det en korrelation mellan kuskarnas uppskattade tömkraft (genomsnitt för uppskattad kraft: 16 kg) och deras bedömning av körbarheten, dvs. körbarheten ökade vid högre upplevd tömkraft i snabbare tempo i trav.

I studie 2 ingick både privatägda hästar och skolhästar från Wången, totalt 12 hästar. Hästarna kördes under tävlingsliknande förhållanden under ett provlopp på Östersunds travbana. Data analyseras för närvarande. Preliminära resultat tyder på att tömkraften i genomsnitt (median) var i nivå med studie 1, mellan 4.0-8.0 kg, men att de maximala värdena var betydligt högre, 15.8-19.8 kg. Kuskarna upplevde tömkraften som ännu högre, genomsnitt för uppskattad kraft var ca 30 kg. Kuskarna skattade hästarnas körbarhet till 7 i genomsnitt, på en skala från 1 (dåligt) till 10 (utmärkt), vilket är något lägre än i studie 1 (genomsnitt 8). Före loppet hade ingen av de 12 hästarna några munskador (blåmärken eller sår) i bettområdet men direkt efter provloppet hade 8 hästar någon typ av munskador.

Studierna, som är de första i sitt slag, visade tydligt att tömkraften hos travhäst vid träning i snabb trav och under lopp är högre än tygelkrafter som uppmätts hos de flesta ridhästar. Vad som är optimal tömkraft med tanke på körbarhet, hästens välfärd och kuskens säkerhet är en fråga som återstår att besvara och som nu studeras i ett uppföljande projekt: Travsporten ur ett vetenskapligt perspektiv – körbarhet som ett koncept för att förstå kopplingar mellan beteende, val av utrustning, optimal prestation och god hästvälfärd (Stiftelsen Hästforskning, 2022-2025).

I motsats till vad som ursprungligen angavs i projektansökan mätte vi inte tygelkraften hos ridna travare (så kallad ”Monté” dvs. travlopp med ryttare) på grund av brist på tillräckligt antal lämpliga ryttare-häst par på riksanläggningen Wången. Det kvarstår att undersöka i en framtida studie då det är mycket relevant med hänsyn till att vissa hävstångsbett idag endast är tillåtna i monté och det saknas objektiva argument för att tillåta dessa. Ryttarens position vid monté är också närmare bettet och hur detta kan påverka tygelkraften har inte undersökts.