Att tysta smittbärare sprider sjukdomen vidare är alltför lite känt, och idag tas för få prover från symptomlösa hästar, säger berättar Gittan Gröndahl, tf statsveterinär på SVA (Statens veterinärmedicinska anstalt) som leder studien.

Forskarna har utvärderat olika metoder för provtagning. Sämst när det gäller att fånga upp smittbärare bland hästar som tillfrisknat var så kallad nässvabb där provet tas i hästens näsborre. Nässköljprov, där man sköljer ur både näshåla och svalg, gav högre träffsäkerhet.

Men för att säkert kunna påvisa bakterier som gömt sig inne i luftsäckarna i svalget krävs provtagning med endoskopi, säger Gittan Gröndahl.

Vid utbrott av kvarka har tidigare rekommenderats tre veckors symptomfri period efter att senast insjuknade häst i stallet blivit frisk. Forskningen visar nu att den tiden tyvärr inte räcker. Istället bör man förlänga isoleringen och ta fler prover, helst tre prover med en veckas mellanrum, för att kunna avgöra om bakterien är kvar eller inte.

Projekten heter ”Stoppa smittspridningen av kvarka – en studie av tysta smittbärare av Streptococcus equi” och ”Tysta smittbärare av kvarkabakterien Streptococcus equi – utökad longitudinell studie”

En längre artikel publicerades i nummer 1/2013 av stiftelsens nyhetsblad.