Mia Adler Westholm är forskningssekreterare på Stiftelsen Hästforskning, hon förklarar vad det är som har hänt.

Hur har pandemin påverkat forskningsprojekten som Stiftelsen Hästforskning finansierar?

Vi har fått in ansökningar om anstånd med att rapportera av varierande orsaker kopplat till pandemin. Några har svårt att slutrapportera när det var tänkt, och några har haft svårt att komma igång med sina projekt. Bland annat har vi sett att någon projektgrupp har haft svårt att få det flöde av patienter som de förväntat sig och som behövs för studierna. Det är även brist på vissa kemiska substanser som är kritiska för att utföra de tester som ska göras. Rekommendationerna om att inte samlas så många personer samt att arbeta hemifrån i så stor utsträckning som möjligt kan också påverka och försena i vissa fall.

Påverkas även färdiga projekt på något sätt?

Eftersom informationsspridningen inte kan ske vid fysiska möten, såsom kongresser och konferenser kan det kanske ta längre tid att nå ut till lika många. Men allt fler möten blir ju digitala istället för att ställas in nu så vi hoppas att kunskapen når ut ändå. Kanske är det till och med fler som kan delta när möten blir digitala och ingen längre blir tvungen att resa, i så fall är det positivt såklart! Två goda exempel på omställning till digitala möten är ”Hästen, folkhälsan och Agenda 2030” som Hästnäringens Nationella Stiftelse (HNS) genomförde tidigare i höstas som belyste hästunderstödda insatser på olika sätt. ”Hippocampusdagen” som SLU och HästSverige står bakom blev också digital och handlade i år om Akut sjuk eller skadad häst – vad gör man? Båda dagarna har nått ut till många fler än vad som varit möjligt med fysiska möten, vilket förstås är fantastiskt för spridningen av forskning och kunskap. Även Veterinärkongressen i år blev digital och kunde köra parallella spår med ännu fler föreläsningar än vanligt, för både veterinärer och djursjukskötare.

Påverkar pandemin årets forskningsansökningar?

Vi har inte sett att det påverkat antalet ansökningar, men det kommer troligen påverka uppstarten av beviljade projekt. Det är möjligt att vi kommer få se att studierna läggs upp på ett annat sätt under kommande år, för att anpassas till situationen.

Eventuellt kommer vi även se att kommande års ansökningar kommer att se annorlunda ut, med en mer Covid-anpassad forskning. Även planeringen av hur forskningsresultaten ska spridas tror vi kommer se annorlunda ut på sikt, när det inte alltid går att räkna med fysiska träffar eller att de fysiska träffarna kombineras med fler digitala.

På vilket sätt påverkar det hästarna om forskningen blir försenad?

Om resultaten från forskningsprojekten dröjer, så försenas även kunskapen om hur vi skall ta till oss ny kunskap och eventuellt förändra vårt förhållningssätt till hästen. Bland annat kan det fördröja den kunskapsförnyelse som skulle kunna förbättra hästvälfärden. Men när resultaten väl finns på plats, hoppas vi som sagt att den kan nå ännu fler med nya digitala möjligheter!