Hoppa till innehåll

Välkommen till nya hastforskning.se. En del saker ser lite annorlunda ut än tidigare. Är det något du saknar eller inte hittar skicka ett meddelande till paola.squassina@hastnaringen.se

Glukokortikoider till häst – säker användning ur ett dopnings- och behandlingsperspektiv

Summering av slutrapport

Syftet var att för dexametason fastställa eventuellt samband mellan plasmakoncentration och effekt som är grunden för säker samt effektiv terapi och för antidopningsarbete, vilket tryggar en god hästvälfärd. Koncentrationen av dexametason och effekten på olika biomarkörer, både i plasma och i ledvätska från inflammerad led, samt den kliniska effekten på experimentellt framkallad aseptisk artrit på häst undersöktes. Det fastställda sambandet mellan plasmakoncentration och effekt av dexametason är banbrytande och förkastar gamla hypoteser om avsaknad av detta samband. Dexametasonbehandling i led hade klinisk effekt med doser lägre än vad som idag rekommenderas, vilket har stor betydelse för möjligheten att bibehålla effektiv terapi med minskad risk för biverkningar. Den nya kunskapen om koncentration- och effektsambandet samt kartläggningen av farmakokinetiken kommer även att kunna tillämpas inom antidopningsarbetet. Sammantaget bidrar resultaten till ökad hästvälfärd.

Populärvetenskaplig redovisning

Ökad kunskap om kortisonbehandling till häst – ökad djurvälfärd

Kortison är ett av de viktigaste läkemedlen till häst eftersom det är effektivt mot inflammation och smärta i muskulatur och leder. Vid kortare tids behandling ger kortison få biverkningar och har stor säkerhetsmarginal vilket innebär att även höga enstaka doser oftast inte är förknippade med allvarliga biverkningar. Vid längre tids allmän behandling och vid upprepad lokal behandling exempelvis i led kan dock biverkningar uppstå som begränsar kortisonets användbarhet och därmed sämre djurvälfärd. För att kunna minska risken för biverkningar även vid längre tids behandling krävs ökad kunskap om hur läkemedlet tas upp och försvinner ur kroppen samt kartläggning av sambandet mellan plasmakoncentrationer och kortisonets effekter. Den allmänna uppfattningen tidigare var att det inte fanns något samband mellan plasmakoncentrationer och effekt vilket omöjliggjorde att med hjälp av så kallade farmakologiska modeller koppla effekt till koncentration och på så sätt optimera läkemedelsanvändningen. Även inom antidopningsarbetet är denna kunskap viktig för att säkerställa trygg användning vid adekvat läkemedelsbehandling och på så sätt befrämja djurvälfärden.

Vi har använt kortisonet dexametason i våra studier och kunnat visa ett samband mellan plasmakoncentration och minskning av binjurebarkens hormonutsöndring av kroppseget kortison (kortisol), som är en viktig bieffekt vid längre tids behandling. Därmed kan vi bestrida den gamla uppfattningen att sambandet mellan koncentration i plasma och effekt saknas och vi har lagt grunden till att bibehålla effektiv terapi med minskad risk för biverkningar och ännu säkrare antidopningsarbete. Vi har fastställt den plasmakoncentration som krävs för att hämma utsöndringen kortisol vilket innebär viktig kunskap. Vi har även undersökt och kartlagt hur två av våra vanligaste läkemedel till häst som innehåller dexametason omsätts, det vill säga hur läkemedlet tas upp och utsöndras. Sammantaget är dessa kunskaper är viktiga för att säkerställa adekvata karenstider samt för att kunna förbättra hur läkemedlen ska doseras för säker och effektiv terapi. Trots att alla resultat ännu inte är färdiganalyserade har vi kunnat skapa en modell för simulering av effekten på kortisol med olika doser och dosintervall. Det kan bl.a. användas till att förfina diagnostiken vid Cushings sjukdom hos häst.

Genom att ge dexametason lokalt i led på hästar med en experimentellt framkallad mild inflammation i leden har vi kartlagt hur dexametasonkoncentrationen avtar i den inflammerade leden. Vi har även klargjort vid vilka doser och koncentrationer som dexametason är verksamt. Vi har noterat en förbättring av hälta och en minskning av mängden olika inflammationsskapande ämnen i ledvätskan, även vid doser som är betydligt lägre än de idag använda. Resultaten är inte färdiganalyserade men antyder att de doser som används idag troligtvis kan sänkas med bibehållet behandlingsresultatet men sänka risken för biverkningar.

Vår forskning har lett till många spännande resultat och vår förhoppning är att genom fortsatt forskning säkerställa resultaten och även undersöka andra kortisonläkemedel än dexametason. Med hjälp av en bra biomarkör för den antiinflammatoriska effekten kan modeller skapas för att simulera olika effekter efter olika behandlingsregimer vilket kan underlätta både behandling och antidopningsarbete.