Optimera dosen av canaglifglozin – motverka hyperinsulinemi och förebygg fång

Summering av slutrapport

Canagliflozin (CFZ), en SGLT2-hämmare, har visat lovande effekt vid insulinrelaterad fång hos häst, men data om dess farmakokinetik (PK) saknas. I tre studier undersöktes PK och farmakodynamik (PD) hos CFZ. Totalt ingick 63 hästar, inklusive friska och insulinrubbade individer. Enstaka och upprepade doser gavs, och effekten på glukos, insulin och urinutsöndring analyserades. CFZ hade god biotillgänglighet och lång halveringstid (22–29 h), vilket stödjer daglig dosering. Läkemedlet minskade tydligt glukos- och insulinrespons på glukosinfusion och ökade urinutsöndringen av glukos. CFZ tolererades väl, men lätt ökning av leverenzym och triglycerider noterades. En populationsbaserad PK-modell är under utveckling och kommer ge underlag för säkrare dosering. Resultaten möjliggör evidensbaserad användning av CFZ vid behandling av insulinrelaterad fång hos häst och har stor klinisk relevans.

Sammanfattning av ansökan

Insulinresistens och hyperinsulinemi är ett hästvälfärdsproblem som även identifierats som en riskfaktor för den mycket smärtsamma hovsjukdomen fång hos häst. Idag finns ingen medicinsk behandling att tillgå. Det finns dock vissa belägg för att läkemedelsgruppen natrium-glukos återupptaghämmare (exempelvis canagliflozin) har potential att förebygga fång hos hästar med insulinresistens. Däremot finns det ingen tillgänglig information om hur canagliflozin, tas upp till, fördelas i eller elimineras i djurslaget häst. Det här projektet syftar till att utreda farmakokinetiken, farmakodynamiken och eventuella biverkningar av canagliflozin med målsättningen att fastställa kliniska dosrekommendationer.

Populärvetenskaplig redovisning

Bakgrund och syfte

Fång är en mycket smärtsam och allvarlig hovsjukdom som varje år drabbar tusentals hästar. Den orsakar inflammation i hovens inre vävnader och kan i värsta fall leda till att hästen måste avlivas. En vanlig bakomliggande orsak är höga insulinnivåer i blodet, ett tillstånd som ofta förekommer hos hästar med ämnesomsättningsrubbningar. Behandlingsmöjligheterna är i dagsläget begränsade. Många hästar får återkommande fång trots förändringar i foder och livsstil. Det finns därför ett stort behov av nya och mer effektiva behandlingsmetoder.

Syftet med detta projekt var att undersöka ett läkemedel – kanagliflozin – som sänker blodsocker och insulin och redan används för behandling av typ 2-diabetes hos människa. Målet var att ta reda på om det kan vara säkert och effektivt även hos häst.

Genomförande

Tre studier genomfördes med totalt 63 hästar, både friska och hästar som inte kan reglera sitt insulin. Hästarna fick kanagliflozin i olika doser, vid ett eller flera tillfällen. Blodprover och urinprov togs för att undersöka hur läkemedlet togs upp i kroppen (farmakokinetik) och hur det påverkade insulin, blodsocker och sockermängd i urin (farmakodynamik). I den tredje studien samlades prover från ett stort antal hästar för att bygga en datormodell som kan hjälpa veterinärer att anpassa dosering till olika individer.

Resultat

Canagliflozin visade sig ha en god effekt på både insulin- och blodsockernivåer hos häst. Dessutom ökade sockermängden i urinen, vilket visar att läkemedlet fungerar som förväntat. Effekten var långvarig, vilket gör att det troligen räcker att ge medicinen en gång per dag.

Läkemedlet tolererades väl. Några mindre förändringar sågs i levervärden och blodfetter, särskilt vid högre doser, men inga allvarliga biverkningar rapporterades. En datormodell som nu håller på att utvecklas kommer att göra det möjligt att ge rätt dos till varje häst, vilket ökar säkerheten.

Praktisk nytta och fortsatt forskning

Resultaten från projektet visar att Canagliflozin har stor potential som behandling vid fång kopplat till höga insulinnivåer. Detta skulle kunna hjälpa många hästar som idag har få eller inga effektiva behandlingsalternativ.

För att läkemedlet ska kunna användas brett i praktiken krävs fortsatt forskning, särskilt långtidsstudier på sjuka hästar. Det behövs också riktlinjer för dosering och uppföljning i fält. Projektet har lagt en viktig grund för detta och för en mer evidensbaserad behandling av en mycket vanlig och svår sjukdom hos häst.