En mänsklig sida av hästvälfärden

Summering av slutrapport

Resultatet av ungefär 40 intervjuer via zoom, visar att till skillnad från vad som antagits på förhand - hypoteserna - så framstår det som att den största riskfaktorn hästhållare ser vad gäller hästvälfärden är att hästarna tenderar att bli "slit och släng-varar", man ser alltså en ökande kommodifiering av hästen. Mot bakgrund av att hypoteserna för studien snarare handlade om sådant som brist på kunnigt yrkesfolk - såsom tränare, veterinärer och hovslagare - och om mer tydligt samhällspolitiska faktorer som brist på mark och svårnavigerade regelsystem, var resultatet något överraskande. Och än mer så, då de intervjuade är just hästhållare, som inte helt sällan har åtminstone en del av sina inkomster som aktörer i hästnäringen, och alltså skulle kunna antas ha en ganska positiv inställning till att näringen fungerar just som en kommersiell arena bland andra sådana.

Sammanfattning av ansökan

Projektet syftar till att genom intervjuer med stallägare tydliggöra och analysera vilka hinder och möjligheter stallägare

ser i sitt arbete med att förverkliga en god hästvälfärd. Målet är att kasta ljus över förbisedda aspekter beträffande

hinder och möjligheter för att realisera en god hästvälfärd. Stallägare befinner sig i en position som har särskilt god

inblick i detta. Därför har en studie som samlar in information från stallägare goda förutsättningar att bli ett värdefullt

bidrag till det fortsatta arbetet med att utveckla hästvälfärden och att belysa ämnets komplexitet. Nya möjligheter för

en djupare förståelse och diskussion kommer att öppnas. Projektet kommer också att bidra med att alla berörda parter

får en klarare bild av vilka strategier som behövs för att utveckla hästvälfärden i framtiden.

Populärvetenskaplig redovisning

I den här studien har ungefär 40 hästhållare (det vill säga personer som äger - eller ansvarar för - någon form av stall för hästar, oavsett om de äger någon häst eller inte) intervjuats om vad de ser som positiva respektive negativa faktorer när det gäller att åstadkomma en så god välfärd som möljigt för de hästar man ansvarar för. Intervjuerna var av semi-strukturerad karaktär, vilket innebär att de följde ett frågeschema som var likadant vid alla intervjuer, men att det också fanns utrymme för att ställa följdfrågor och att följa upp intressanta punkter på ett friare sätt utifrån hur de olika intervjuerna utvecklade sig. På grund av pandemirestriktionerna, ägde intervjuerna rum på zoom. Det var nog tyvärr sämre än om de hade ägt rum vid personliga möten på de intervjuades hemmaplan, men hade i gengäld fördelen att det blev mycket lättare att fördela intervjuerna mellan hästhållare spridda över hela landet (utan att det tog orimliga resurser i anspråk att resa till dem alla).

Från början förväntades de intervjuade svara att faktorer som försvårade för dem när det gäller att åstadkomma en god välfärd för de hästar de har ansvar för skulle vara sådant som brist på kunskap hos hästägare, svårigheter med att få tag på skickliga hovslagare och veterinärer samt att hästägarnas val av tränare inte alltid var det som hästhållarna helst hade sett. Liknande svar visade sig nämligen i en tidigare, mindre pilotstudie. Och visst, en del svar i denna anda kom in, men genomgående betonade hästhållarna att den största faran för hästarnas välfärd som de kunde se var att hästnäringen och -sporterna ska utvecklas (ännu) mer mot en slit och släng-kultur. Detta omtalar vi i termer som en risk för att hästarna ska kommodifieras, det vill säga ses blott och bart som en sorts varor vilka som helst, på en marknad vilken som helst - istället för att ses som djur, personer, subjekt i sig själva som bör behandlas med respekt och kärlek och omsorg.

Analysen av vad det kan innebära för hästvälfärden om hästarna kommodifieras (ytterligare) pågår enligt två linjer, där den ena försöker reda ut vad hästhållarna närmare bestämt kan tänkas avse när de identifierar denna risk, medan den andra relaterar den identifierade risken för kommodifiering till tidigare och pågående forskning om just kommodifiering av djur i allmänhet och av hästar i synnerhet. Risken för kommodifiering måste ju i någon mening ställas mot behovet av en affärsmässigt hållbar hästnäring, som ju är en förutsättning för alla former av hästhållning och hästsport, samt även för all den rekreation som livet med hästar innebär för många hästägare.

En intressant lärdom för vidare utveckling är att intervjuerna genomgående också visar att det saknas arenor för utvecklade och utvecklande etiksamtal om hästar, om hästarnas roll i hästnäringen samt om hästnäringens roll bland övriga näringar - både i och utanför de urbana områdena. Vi kan se att många hästhållare har relativt djupa och avancerade funderingar om hästar och hästvälfärd, men det saknas både språk och utrymme för att uttrycka dem i det vardagliga livet. Det vore spännande att se hur framtida forskning och utveckling skulle kunna erbjuda både platser och samtalsmodeller för detta!