Hoppa till innehåll

Välkommen till nya hastforskning.se. En del saker ser lite annorlunda ut än tidigare. Är det något du saknar eller inte hittar skicka ett meddelande till paola.squassina@hastnaringen.se

En ny behandling av ekvint metabolt syndrom med potential att förebygga fång

Summering av slutrapport

Insulindysreglering (ID) hos häst leder till kraftigt förhöjda insulinnivåer (hyperinsulinemi) efter utfodring. För att undvika att hästen utvecklar fång måste insulinnivåerna efter utfodring minska, vilket delvis uppnås genom dietåtgärder. Projektets syfte var att undersöka om ett nytt diabetesläkemedel, kanagliflozin, kunde minska graden av hyperinsulinemi hos hästar med ID för att på så sätt förebygga fång. Behandling av ID hästar med kanagliflozin ledde till viktminskning och kraftigt sänkt insulinrespons efter utfodring. Den främsta orsaken till att insulinresponsen minskade var att de insulinproducerande betacellerna minskade sin känslighet för variationer i blodsockerkoncentrationen. Några av de behandlade hästarna fick förhöjda blodfetter men mådde trots detta kliniskt bra. Studien visar på ett genombrott när det gäller att framgångsrikt kunna förebygga fång hos hästar med ID men långtidsstudier av läkemedlet krävs innan generella behandlingsrekommendationer kan etableras.

Sammanfattning av ansökan

Kraftig hyperinsulinemi är den vanligaste orsaken till fång hos häst. Hyperinsulinemi och ökad risk för fång utgör de två viktigaste kännetecknen för ekvint metabolt syndrom. Ekvint metabolt syndrom behandlas genom att utfodra med grovfoder, som innehåller låg andel lättlösliga kolhydrater, men denna åtgärd är inte tillräcklig i de fall hästarna har kraftigt utvecklad hyperinsulinemi. I dagsläget finns ingen effektiv medicinsk behandling tillgänglig. Kanagliflozin, ett nytt läkemedel för behandling av typ 2 diabetes hos människa, verkar genom att hämma resorptionen av glukos i njuren, vilket leder till förluster av glukos via urinen. Syftet med studien är att undersöka om 4 veckors daglig behandling med kanagliflozin i olika doseringar minskar insulinresponsen under den postprandiella fasen i sådan grad att risken för fång elimineras. Dessutom undersöks om behandlingen ger upphov till några biverkningar.

Populärvetenskaplig redovisning

Onormalt höga insulinnivåer i blodet, så kallad hyperinsulinemi, är en vanlig orsak till att hästar drabbas av hovsjukdomen fång. Hästar med den hormonella störningen insulindysreglering (ID) har hyperinsulinemi efter utfodring och för att undvika att dessa hästar utvecklar fång måste insulinnivåerna i blodet minska. Detta uppnås delvis genom dietåtgärder, ökad motion och viktminskning, men dessa åtgärder är oftast otillräckliga för att kontrollera insulinnivåerna vid måttlig till kraftig ID. Projektets syfte var att undersöka om ett nytt diabetesläkemedel, kanagliflozin, kunde minska graden av hyperinsulinemi hos hästar med ID för att på så sätt förebygga fång. Läkemedlet kanagliflozin är en så kallad natrium-glukostransportör (SGLT2) hämmare, som påverkar njuren att utsöndra glukos (blodsocker) via urinen, vilket i sin tur minskar blodsockernivån i blodet.

Studien genomfördes som en placebokontrollerad dubbelblindad randomiserad klinisk studie. I studien deltog fyrtiotvå hästar med ID, som lottades till placebo eller behandling med kanagliflozin (normal eller hög dosering). Hästarna undersöktes vid universitetsklinikerna i Norge eller Sverige. Hästarnas undersöktes först med ett oralt glukostoleranstest, ett utfodringstest och ett stegvis ökande glukosinfusionstest. Hästarna lottades sedan till behandling med placebo eller aktiv substans (kanagliflozin normal eller hög dos) under 3 veckor hemma varefter de återvände till kliniken under fortsatt behandling för att vid detta återbesök återupprepa undersökningarna som studien inleddes med.

Behandling med kanagliflozin ledde till viktminskning och kraftigt sänkta insulinnivåer i blodet efter utfodring jämfört med placebo. Den höga dosen kanagliflozin sänkte insulinnivåerna efter utfodring med grovfoder med i genomsnitt 70% och den normala dosen kanagliflozin sänkte insulinnivåerna med i genomsnitt 55%. Sänkningen i insulinnivåerna orsakades till viss del av att blodsockret blev lägre efter utfodring i och med att glukos försvann via urinen. Den främsta orsaken till att hyperinsulinemin minskade var att de insulinproducerande betacellerna minskade sin känslighet för variationer i blodsockernivån.

De kanagliflozinbehandlade hästarna fick förhöjda blodfetter i varierande grad men de mådde inte dåligt av det. Höjningen i blodfetter var störst vid behandling med den höga dosen kanagliflozin. Det fanns ingen koppling mellan höjning av blodfetter och graden av viktminskning hos hästarna. Orsaken till varför kanagliflozin kan orsaka förhöjningar i blodfetter hos hästar med ID är i dagsläget okänt. I studien noterades även att kanagliflozin påverkade glukagonnivåerna i blodet. Glukagon är ett hormon vars nivåer minskar i blodet efter utfodring. De kanagliflozinbehandlade hästarna hade onormalt höga glukagonnivåer i blodet efter utfodring och högst nivåer sågs i gruppen som fått den höga dosen kanagliflozin. Glukagon stimulerar bland annat till ökad nedbrytning av fett och det är möjligt att onormalt höga glukagonnivåer är en av orsakerna till ökningen i blodfetter vid behandling med kanagliflozin. Mer forskning kring hur behandling med kanagliflozin påverkar nivåerna av blodfetter behövs i framtiden, för att vi ska kunna undvika biverkningarna.

Studien visar på ett genombrott när det gäller att framgångsrikt kunna förebygga fång hos hästar med ID men långtidsstudier av läkemedlet krävs innan generella behandlingsrekommendationer kan tas fram. Biverkningar kan delvis undvikas genom att använda en så låg kanagliflozindos som möjligt. Studien visar också att hästar som behandlas med kanagliflozin behöver undersöks noggrant med upprepade provtagningar eftersom justeringar i behandlingen kan behöva göras regelbundet för att undvika biverkningar. Att på ett effektivt och säkert sätt genomföra detta i en veterinär allmänpraktik är en utmaning och det är angeläget att framtida forskning fokuserar på hur detta skall genomföras på ett praktiskt och kostnadseffektivt sätt.