Glykemiskt svar och insulinrespons hos hästar vid utfodring med foderstater med olika sockerinnehåll

Summering av slutrapport

Sammanfattning av slutrapport

Hästar med insulinresistens och fång rekommenderas i behandlingssyfte en foderstat med lågt innehåll av lättlösliga kolhydrater (WSC). Det övergripande syftet med studien var att hitta en praktisk metod att reducera mängden WSC i vallfodret till häst och att därefter studera det metabola svaret av glukos och insulin efter utfodring av friska hästar med WSC-reducerat foder.

Konservering av vallfoder som ensilage, hösilage eller hö resulterade i lägst WSC-halt i ensilage, högst i hö och mitt emellan i hösilage. Blötläggning av dessa fodermedel i 12 h medförde att WSC-halten sjönk. Det var effektivast och mest praktiskt att reducera WSC-halten genom att producera ensilage jämfört med att blötlägga hö i 12 h. Resultaten från denna studie visade att olika WSC-halter i grovfodret gav upphov till olika glukos- och insulinsvar hos hästarna. Utfodring av hösilage med ett högt WSC-innehåll gav en insulinrespons som hade stora likheter med det svar som ses efter utfodring med kraftfoder.

Populärvetenskaplig sammanfattning

Bakgrund och syfte med studien

Ekvint metabolt syndrom (EMS) har varit ett sjukdomsbegrepp inom veterinärmedicinen sedan 2002. Sjukdomen karaktäriseras av övervikt och/eller regional fettansättning, insulinresistens och fång. Hur EMS uppstår är inte känt men insulinresistens spelar en central roll i utvecklingen av sjukdomen. Flera studier har påvisat ett starkt samband mellan insulinresistens och fång, men den exakta mekanismen för hur insulinresistens ger upphov till fång är än så länge okänd.

Hästar som fått diagnosen EMS rekommenderas en foderstat med lågt innehåll av socker (WSC, water soluble carbohydrates – dvs glukos, fruktos, sukros och fruktaner) och stärkelse. En sådan foderstat antas ge ett lågt glykemiskt svar och en låg insulinrespons efter utfodring, vilket anses minska risken för att hästen utvecklar fång eller förvärrar sin insulinresistens. Stärkelsemängden i foderstaten kan reduceras genom att helt ta bort spannmål och andra stärkelserika fodermedel ur foderstaten. Det är dock betydligt svårare att minimera WSC-andelen i vallfoder i en hästfoderstat, eftersom WSC är en relativt stor beståndsdel i vallfoder.

En vanlig rekommendation som ges är att blötlägga hö innan utfodring för att på så sätt minska WSC-halten. Effektiviteten av detta förfarande är dock tveksam och hur stor minskning av WSC-innehållet som kan uppnås är dåligt belagt ur ett vetenskapligt perspektiv.

Blötläggning av vallfoder kan också förväntas påverka den hygieniska kvaliteten i fodret.

Istället för att blötlägga hö kan andra metoder att reducera WSC-innehållet i vallfoder övervägas. I Sverige utfodras många hästar med inplastat vallfoder av något slag, dvs ensilage eller hösilage. Ensilage innehåller generellt sett lägre WSC-halt än hö, eftersom WSC ombildas till mjölksyra i högre eller lägre grad under ensileringen.

Försöket är uppdelat i 2 separata studier:

1. Möjligheter att reducera WSC-halten i vallfoder:

Syftet med denna projektdel var att undersöka om WSC-halten i svenska vallfoder kan påverkas via konserveringsmetod (ensilering, konservering till hösilage, torkning till hö); via lagringstid (3, 6, 12 och 18 månader efter skörd) och via blötläggning innan utfodring (12 eller 24 timmars blötläggning).

2. Glykemiskt svar och insulinrespons hos hästar utfodrade grovfoder med olika WSC-halter:

Målet med studie 2 var att ta reda på hur det glykemiska svaret och insulinresponsen förändras vid utfodring av grovfoder med olika innehåll av WSC-halter (lågt, mellan samt högt) hos två olika hästraser – varmblodiga travhästar och islandshästar.

Resultat

Studie 1:

Konservering av vallfoder som ensilage, hösilage eller hö resulterade i lägst sockerinnehåll i ensilage, högst i hö och mitt emellan i hösilage. Blötläggning av dessa fodermedel i 12 h medförde att alla sockerfraktioner minskade, och blötläggning i 24 h medförde att några fraktioner reducerades ytterligare i ensilage och hö, men inte i hösilage. Att konservera vallfoder som ensilage resulterade i större minskning av WSC, jämfört med att konservera vallfoder som hö som sedan blötlades i 12 eller 24 h. Med tanke på att blötläggningen gjordes med 17 L vatten per kg ts var ensilering en enklare och mer praktisk metod för att reducera sockerhalten i vallfoder.

Det bör noteras att endast en gröda användes i detta försök, detta för att belysa effekten av konserveringsmetod, blötläggning, lagringstid och ensileringsmedel på en och samma gröda och undvika den variation som olika grödor ger. Att lagra vallfoder längre tid hade ingen relevant effekt på sockerhalten, och är alltså inte en metod att rekommendera för att minska sockerhalten i t ex hö.

Studie 2:

Resultaten från denna studie visar att olika sockerhalter i grovfoder ger upphov till olika glukos- och insulinsvar hos hästen. Den maximala insulinkoncentrationen efter utfodring med hösilage med högst sockerinnehåll i vårt försök gav i genomsnitt högre maximala insulinkoncentrationer jämfört med en tidigare studie då enbart krossat korn (0,28 kg/100 kg kroppsvikt) utfodrades till häst. Vår studie visar även att rasskillnader föreligger mellan varmblodiga travhästar och islandshästar – både i glukos- och insulinsvaret. Denna skillnad kan bero på att islandshästarna i sig är mer insulinresistenta än travhästarna.

Metoder

Studie 1:

En och samma vall användes för produktion av ensilage, hösilage och hö. Ensilage och hösilage konserverades i 25L-laboratoriesilor. Ensilage bärgades vid ca 40 % ts-halt, hösilage vid ca 60 % ts-halt, och hö i lös form vid ca 70 % ts-halt som sluttorkades artificiellt på skulltork till 93 % ts-halt. Ensilage, hösilage och hö lagrades därefter i 3, 6, 12 och 18 månader. Vi dessa tidpunkter öppnades och provtogs en fjärdedel av antalet silor/hömängden för analys av WSC-halten. Vid provtagning efter 3 och 12 månaders lagring blötlades 1 kg torrsubstans från varje vid tillfället öppnad silo, och motsvarande mängd hö, i 17 liter kranvatten under 24 h. Efter 12 och 24h blötläggning togs prov på det blötlagda fodret för analys av WSC-innehållet. Blötläggning av fodret gjordes under kontrollerade former, men i en miljö och under förhållanden som efterliknar dem i ett häststall. Analys av WSC-halten och de ingående fraktionerna glukos, fruktos, sukros och fruktaner gjordes med en enzymatisk-spektrofotometrisk metod.

Studie 2:

I försöket ingick totalt 16 friska hästar (fem valacker, 11 ston), åtta varmblodiga travare samt åtta islandshästar. Samtliga hästar utfodrades med 3 olika grovfoderstater - ett med låg (39 g WSC/kg ts), ett med mellan (130 g WSC/kg ts) samt ett med hög koncentration av WSC (177 g WSC/kg ts). Varje grovfoder fodrades under 1 veckas tid och vilken ordning varje foderstat utfodrades till respektive häst skedde slumpmässigt. Foderstaterna anpassades för att motsvara hästarnas behov av energi och protein. Förutom grovfoderdieten gavs samtliga hästar extra tillskott av mineral under försöksperioden. Efter 1 veckas utfodring med respektive grovfoderdiet utfodrades hästarna sitt kvällsmål (50 % av dygnsbehovet) på eftermiddagen och fick sedan svälta 12 timmar under natten. Dagen efter lades en permanentkateter i en av halsvenerna vartefter hästarna utfodrades den gångna veckans grovfoderdiet följt av upprepad blodprovstagning under 5 timmar för att fastställa dietens glykemiska svar och insulinrespons.

Utfodrad mängd grovfoder på försöksdagens morgon beräknades enligt 0,6 kg ts/100kg.

Slutsatser

Sammanfattningsvis visar våra försök att konservera vallfoder som ensilage resulterade i större reduktion av WSC-halten jämfört med att konservera vallfoder som hö och sedan blötlägga fodret i 12 eller 24 h. Att utfodra häst med vallfoder som har ett högt sockerinnehåll har liknande effekter på insulinresponsen som utfodring med enbart kraftfoder och det kan ha negativa effekter på hästar som har insulinresistens, t ex hästar med fång, Cushing´s sjukdom och ekvint metabolt syndrom.

Det är angeläget att det produceras vallfoder i Sverige som har en låg WSC-halt för att hästar med fång, Cushing´s sjukdom och EMS skall kunna erbjudas ett lämpligt foder. Det finns således möjlighet för vallproducenterna att nischa sin produktion och ta fram specialfoder till hästar med insulinresistens och fång. Efterfrågan på sådant foder borde vara stor i Sverige. Ett problem är att det idag inte kommersiellt går att analysera WSC-halten i foder på ett adekvat sätt.