Hobbyryttare och sociala medier – information om säkerhetsrelaterade frågor på nätet

Summering av slutrapport

Projektet har undersökt med en kvalitativ ansats hur säkerhetsaspekter behandlas i 32 svenska sociala medier (mest bloggar) för hobbyryttare. Säkerhetsaspekterna var sällan ett uttalat ämne i inläggen, utan snarare en underordnad sats som ibland utvecklades i de förda diskussionerna. Säkerhet i sig visade ha varierande betydelse för ryttare beroende på ridstil, erfarenhet och idealbilder. Medan deltagare i mindre och/eller slutna grupper kunde föra en resonerande diskussion kring säkerhet, ledde stora, öppna och anonyma sociala medier oftare till hårda och tillrättavisande kommentarer. Gemensamt för säkerhetsdiskussioner i alla sociala medier var att hästens säkerhet uppfattades som klart viktigare än ryttarnas egen eller en tredje parts. Givet att mer och mindre tillförlitliga råd angående säkerhet blandas i sociala medier, kan oerfarna ryttare inte endast förlita sig till sociala medier för att lära sig om säkerhet i ridning och hästhantering.

Sammanfattning av ansökan

Projektet faller inom "Hästens roll för människan, samhället och miljön". Syftet är att identifiera och förstå hur hobbyryttare i Sverige söker, värderar och förmedlar säkerhetsrelaterad information via sociala medier, att kartlägga vilka sociala medier som används och i förlängningen förbättra spridning av information som kan bidra till att öka säkerheten för ryttare och häst. Empirin samlas in genom en kartläggning och innehållsanalys av relevanta sociala medier. Studien relaterar till forskning om hur användarna av sociala medier värderar olika mediers och källors tillförlitlighet. En risk som har uppmärksammats är att tilliten till formella auktoriteter som läkare och veterinärer har minskat till förmån för andra användare av sociala medier utan rätt expertis. Vår studie bidrar med kunskap som är relevant för förmedlare av säkerhetsinformation som försäkringsbolag och ridklubbar.

Populärvetenskaplig redovisning

Inom offentliga ryttarsammanhang är frågan om säkerhet central. Men hur diskuteras säkerhetsfrågor i informella sammanhang? Bland hästintresserade, såsom inom många andra grupper ökar användningen av sociala medier. Under 2014 arbetade vi med projektet ”Hobbyryttare och sociala medier – information om säkerhetsrelaterade frågor på nätet”. I projektet undersökte vi med en kvalitativ ansats hur diverse säkerhetsaspekter behandlas i inlägg och kommentarer i 32 utvalda svenska sociala medier (mest bloggar) riktade till hästintresserade. Säkerhetsaspekterna var sällan ett uttalat ämne i inläggen, utan snarare en underordnad sats som ibland utvecklades i trådarna. Här beskriver vi några av våra viktigaste resultat.

Oviss säkerhet: Vad säker hästhantering och ridning innebär och hur det kan uppnås är inte självklart, utan kan förstås på olika sätt beroende på situation, tradition och egna erfarenheter. Ett exempel är utrustning: inom en ridtradition betraktas utrustning som en förutsättning för kontroll och därmed säkerhet, medan andra traditioner ser den som brist på kontroll.

Ovissa råd: Det framkom tydligt i vårt material att många av användarna har begränsad erfarenhet av hästhantering och ridning. Exempelvis visade diskussioner om unghästar och inridning att både frågorna och svaren byggde på grunda kunskaper om hästens beteende. Det fanns också många exempel på goda och konstruktiva råd – men svårigheten för den oerfarna ryttaren är att kunna urskilja de goda råden från de farliga.

Hästens säkerhet prioriterad: Hästens säkerhet betraktas som långt viktigare än människors hälsa och säkerhet. Ordningen kan relateras till en stark kultur av att prioritera hästens väl framför människans. I materialet fanns det exempel på att ryttarna tog betydligt större hänsyn till veterinärens än sin läkares råd.

Farliga idealbilder: I sociala medier finns en föreställning om hästtjejen, som inte backar inför utmanande eller farliga situationer. Precis som med prioritering av hästens säkerhet före människans, är bilden av den modiga hästtjejen en del av den rådande hästkulturen. Intressant är dock att båda dessa framkommer så tydligt i sociala medier. Det tycks som att trycket att skapa spännande berättelser i de sociala medierna förstärker föreställningen om att “en riktig hästtjej är stark och modig”.

Projicerade känslor: Vi kunde i diskussionerna se att användarna projicerade sin egen osäkerhet och rädsla på hästen. Oviljan att erkänna och prata om sin eventuella rädsla kan i sig medföra en säkerhetsrisk genom att man kanske pressar sig till handlingar eller utsätter sig för situationer vilka man varken vill hamna i eller behärskar.

Sociala medier är olika: Vi märkte att olika sociala medier används på olika sätt och i olika syften. Stora Facebook-grupper används som anonyma diskussionsforum, medan mindre och slutna Facebook-grupper påminner om en bekantskapskrets. Detta påverkar attityden och tonen i diskussionerna. I de slutna forumen vågar skribenterna skriva om sin rädsla och osäkerhet. I många av bloggarna är tonen stundtals mycket hård, men det finns också gott om uppmuntrande tillrop och uttryckt beundran.

Gott hästmannaskap: Ridning och hästhantering handlar mycket om tyst kunskap. “En känsla för hästen” eller “gott hästmannaskap” är kunskap som man förvärvat genom träning och erfarenhet – saker man inte kan läsa sig till. Att förmedla den här typen av kunskaper är en särskild utmaning i sociala medier, samtidigt som de är en förutsättning att kunna tolka innehållet i diskussionerna.

Vår slutsats är att sociala medier är både en riskfaktor och ett potentiellt värdefullt redskap i hästvärldens strävan efter ökad säkerhet. Vi menar också att det behövs ett medvetet arbete med att uppmärksamma säkerhet inom ridkulturen. Genom att uppmärksamma källkritiska frågor kan ridskolorna och tränarutbildningarna göra en viktig insats. Ett praktiskt exempel på hur detta utbildningsbehov kan hanteras är genom workshops under teorilektioner.