Karaktärisering av hjärtkärlfunktionen hos insulinresistenta hästar

Summering av slutrapport

Denna studie visar att hästar med insulin dysreglering (ID) har kardiovaskulära förändringar som påverkar vilohjärtfrekvensen samt det systemiska blodtrycket under insulininfusion, där hästar med ID hade högre vilohjärtfrekvens och inte sjönk i blodtryck under insulin infusionen till skillnad från kontrollerna. De förändringar vi ser i blodtryckssvaret hos hästar med ID är sannolikt relaterade till ett ökat sympatikuspåslag med ökad hjärtfrekvens och vasokonstriktion som följd. Plasma NO (kväveoxid) sjönk under insulininfusionen hos hästar med ID, vilket kan tala för att de likt människa har nedsatt endotelfunktion. Vi kan dock inte säkerställa detta då vi inte mätt NO i kärlbädden. Sammanfattningsvis bidrar resultaten från denna studie till att stärka bevisen för att hästar med ID har kardiovaskulära förändringar som kan ha klinisk betydelse. Fler studier behövs för att bedöma den kliniska betydelsen av dessa förändringar.

Sammanfattning av ansökan

Insulinresistens och fetma är vanligt hos både människa och häst. Det finns ett starkt samband mellan insulinresistens och fång, men mekanismen är okänd. En teori är att fång orsakas av en störd cirkulation till hoven relaterad till insulinets negativa effekter på kärlbädden. Studiens syfte är att undersöka det perifera blodflödet och kärlfunktionen hos insulinresistenta hästar och friska kontroller under fasta samt under hyperinsulinemi. Insulinresistenta hästar och kontroller kommer att undersökas med avseende på markörer för hjärtkärlfunktion (EKG, blodtryck, kärlmarkörer samt blodflödesmätning) före och efter en standardiserad insulininfusion. Detta kommer att identifiera eventuella skillnader i hjärtkärlfunktion mellan insulinresistenta och friska hästar och hur de svarar på olika nivåer av cirkulerande insulin. Genom att studera markörer för kardiovaskulärfunktion hos hästar med insulinresistens så kommer i lära oss mer om de patofysiologiska mekanismerna bakom fång.

Populärvetenskaplig redovisning

Populärvetenskaplig sammanfattning

Högt blodtryck (hypertension) är starkt förknippat med insulinresistens (IR) hos människa och är en av de mest framträdande komponenterna i metabolt syndrom. IR är vanligt förekommande hos häst och sannolikt den viktigaste orsaken till uppkomsten av fång däremot verkar sambandet mellan insulinresistens och högt blodtryck inte vara lika starkt hos häst som hos människa. I en nyligen publicerad studie såg man inte någon skillnad i viloblodtryck mellan hästar med ekvint metabolt syndrom (EMS) och friska kontroller. Det finns dock andra tecken som tyder på att hästar med insulinresistens har ett påverkat blodtryck då man i en annan studie visat att ponnyer med en tidigare historia av fång får högre blodtryck under våren i samband med att de blir insulinresistenta. Det verkar därför troligt att insulinresistens även påverkar blodtrycket hos häst även om det är svårt att upptäcka genom att bara ta ett vanligt blodtryck i vila.

Insulin har flera viktiga funktioner i kroppen utöver att reglera blodsockret. Bland annat bidrar det till reglera blodtrycket under normala förhållanden genom att skapa en balans mellan kärlutvidgning och kärlsammandragande substanser i kärlbädden. Studier på människa har visat att man genom att ge insulin i blodet får en frisättning av en substans som ger kärlutvidgning (kväveoxid) och på så sätt sänker blodtrycket hos både insulinkänsliga och insulinresistenta individer. Däremot verkar individer med insulinresistens inte kunna vidga sina kärl lika bra och de får därför en mindre uttalad blodtryckssänkning när de får insulin i blodet jämfört med insulinkänsliga individer.

Det faktum att hästar med insulinresistens inte verkar ha ett påverkat viloblodtryck utesluter inte att de kan ha förändringar i sin cirkulation som har betydelse, bland annat för uppkomsten av fång. Syftet med den här studien var därför att undersöka om hästar med insulinresistens skiljer sig i blodtryck och kärlfunktion från insulinkänsliga hästar både i vila och när de får insulin i blodet.

Studien visade att insulinresistenta hästar har högre hjärtfrekvens i vila och inte får någon sänkning i blodtrycket när man ger insulin i blodet, vilket stöder att insulinresistens hos häst, precis som hos människa, orsakar förändringar i cirkulationen. Vilken mekanism som ligger bakom det förändrade blodtryckssvaret vet vi inte i nuläget, men det finns säkert flera faktorer som har betydelse. De insulinresistenta hästarna i vår studie var feta och det är välkänt att fetma kan bidra till högt blodtryck hos människa, bland annat genom att ge ett ökat stresspåslag i vila som i sin tur ökar pulsen och bidrar till att kärlen drar ihop sig. Det fanns också tecken på att de insulinresistenta hästarna hade lägre nivå av kärlvidgande hormon (kväveoxid) i blodet vilket också kan bidra till att de inte sjunker i blodtryck lika mycket som friska individer när de får insulin. Däremot så såg vi inte någon nedsatt cirkulation till hoven, utan istället hade hästar med ID tecken på en ökad cirkulation till hoven.

Vad har då resultaten från denna studie för betydelse för hästen? Genom att vi är medvetna om att insulinresistenta hästar inte fungerar normalt vad gäller cirkulationen och sannolikt har ett ökat stresspåslag är det inte uteslutet att detta kan vara en faktor som bidrar till uppkomsten av fång. Det är för tidigt att säga om insulinresistenta hästar i och med sitt ökade stresspåslag och förändrade blodtryck kan vara en riskgrupp vid olika typer av behandlingar, ex. vid medicinering och narkos.