Rehabilitering och utvärdering av smärta hos sporthästar

Summering av slutrapport

Sammanfattning av slutrapport

Syftet har varit att validera smärtmätningsmetoden algometri, genom att undersöka intratester reliabilitet, skillnader i algometrivärden mellan friska hästar och hästar med muskelsmärta, samt korrelera algometermätningarna till metoder som etogram, palpation, och mätning av svullnad. Algometri har anpassats från användning på människa till användning på häst. Det finns nu ett referensmaterial för friska hästar och de med muskelsmärta, samt beskrivning av mätfel. Registreringarna visar god upprepbarhet, men det är stora individuella skillnader i mätvärden, vilket gör det är svårt att med en registrering avgöra om djuret har ont eller inte. Resultaten visar en god intratester reliabilitet, och en god korrelation mellan algometerregistreringarna, graden palpationssmärta, svullnad samt grad av avslappning bedömt med etogram. Algometri är en lovande smärtmätningsmetod, som bör användas av samma person vilken registrerar djuret före och efter behandling.

Populärvetenskaplig sammanfattning

Projektet ”Rehabilitering och utvärdering av smärta hos sporthästar”

Bakgrund

Det är svårt att gradera smärta hos djur och utan tillförlitliga undersökningsmetoder kan man inte säkerställa den smärtlindrande effekten av specifika behandlingsmetoder. På humansidan används en sk algometer för att registrera palpationssmärta. Algometern trycks mot punkter på hästens nacke- och ryggmuskler tills dess att en ordentlig muskelsammandragning sker, då man avläser ett mekaniskt nociceptivt tröskelvärde (MNT). Detta värde anses minska om individen har smärta.

Syfte

Det generella syftet med studien var att öka den evidensbaserade medicinen inom veterinärmedicinsk rehabilitering. Det specifika syftet var att validera smärtmätningsmetoden algometri, vilken används för att registrera graden av palpationsömhet.

Ingående studier

Studier utfördes på tre grupper hästar; 1. Friska ridhästar, 2. Hästar där man inducerat muskelsmärta genom intramuskulära injektioner av penicillin, och 3. Hästar som behandlats med magnettäcke.

Syftet var att bedöma metodens intratester reliabilitet (om resultaten för varje enskild mätare visar god upprepbarhet), skillnader i algometrivärden mellan friska hästar och hästar med en inducerad muskelsmärta, samt korrelera algometermätningarna till övriga bedömningar såsom beteendeprotokoll (etogram), palpation, och mätning av svullnad.

Studien på de friska ridhästarna, tillsammans med de initiala registreringarna på övriga hästarna, gav ett normalvärde för algometri. Resultatet visar även en god upprepbarhet mellan varje mätning, men att det är stora individuella skillnader i mätvärden mellan hästarna, vilket gör att det är svårt att med en registrering avgöra om djuret har ont eller inte. Dessa resultat överensstämmer med de som finns på humansidan.

Resultaten från studien där man inducerat en muskelömhet visade att hästarna sänkte sina MNT´s efter intramuskulära injektioner av penicillin och att det fanns en god korrelation mellan algometerregistreringarna, graden palpationssmärta/muskelömhet samt svullnad.

Resultaten från studien med magnettäcken visade att algometerregistreringarna överensstämde väl med klinisk undersökning samt bedömning av avslappning via etogram.

Slutsats

Metoden har anpassats från användning på människa till användning på häst. Det finns nu ett normalmaterial för både friska individer och de med muskelsmärta. Dessutom finns graden av mätfel (dvs vilken nivå på registreringen som kan tillskrivas effekt av behandlingen och inte själva mätningen) samt felkällor dokumenterade. Algometri har en god intratester reliabilitet; resultaten för varje enskild mätare visar god upprepbarhet. Detta innebär att det bör vara samma mätare som registrerar djuret före och efter behandling, särskilt då man gör vetenskaplig utvärdering av behandlingsmetoders kliniska effekt. Projektet har sålunda gett ökad kunskap om en lovande smärtmätningsmetod som nu kan börja användas i klinisk verksamhet.