Ridning, funktionsnedsättning och identitet. En studie av ridningens psykosociala betydelse för personer med funktionsnedsättningar

Summering av slutrapport

Sammanfattning av slutrapport

Syftet med projektet var att undersöka ridningens inverkan på identitetsskapandet hos personer med funktionsnedsättningar. Studien är kvalitativ och bygger på semistrukturerade intervjuer med femton personer från femton till sextiofem år med olika typer av fysiska funktionsnedsättningar. Teoretisk utgår studien från identity theory, en socialpsykologisk teori vilken förstår identitet som en interaktion mellan individ och samhälle. Resultatet visar att (i) informanterna antingen erhåller en ny identitet som ryttare eller att de återtar den ryttaridentitet de hade innan sjukdom eller olycksfall; (ii) ridningen erbjuder en återkoppling till livet innan och (iii) ridningen hjälper personerna fokusera på vad de kan och inte, viket är vanligt i samhällets syn på denna grupp, på vad de inte kan. Resultatet visar således att ridning har en inverkan på identitetsskapandet hos personer med funktionsnedsättningar.

Populärvetenskaplig sammanfattning

Ridning, funktionsnedsättning och identitet. En studie av ridningens psykosociala betydelse för personer med funktionsnedsättningar

Syfte med studien

Syfte med studien var att undersöka ridningens psykosociala betydelse för personer med fysiska funktionsnedsättningar.

Metod

I studien intervjuades femton personer i åldern femton till sextiofem år med olika typer av fysiska funktionsnedsättningar, exempelvis MS, polio, stroke och ryggmärgsskada. Vissa av de intervjuade hade ridit innan de blev sjuka eller skadade sig, vissa hade till och med skadats i samband med en ridolycka, medan andra hade börjat rida som rehabilitering.

Resultat

Ridningen har haft betydelse både för dem som ridit innan sjukdom eller skada och för dem som började rida i rehabiliterande syfte. Den har gett dem såväl stärkt självkänsla och ökad glädje som kroppslig träning. Enligt forskning bidrar ridning till att rollen som patient förminskas, vilket de informanter i studien som ridit innan olycka eller sjukdom ger uttryck för. Att få känna sig vanlig.

Gemensamt för gruppen av informanter är att de inte tänker så mycket på sina funktionsnedsättningar när de rider och hos vissa framkom att de upplever sig som självklara i ridhus och i stall. De kommer dit i sina ridkläder och är en bland andra som samlas kring ett gemensamt intresse – hästar. För vissa handlar det alltså om att vara en del av stallkulturen medan andra enbart lyfter fram ridningen och kontakten med hästen. Att de, när de rider, får hästen att göra det de vill att den ska göra ger både en känsla av styrka och ödmjukhet. De klarar att hantera och kontrollera ett djur på 5-600 kg. När hästen utför det de ber den om får de ett direkt kvitto på att de har lyckats.

Ridningen kan också fungera som kompensation. Genom sjukdomar och olycksfall har de förlorat förmågor som att gå, springa, cykla eller ta sig fram i ojämn terräng, men här är något som de behärskar. Genom att använda fyra extra ben och en stark kropp erbjuder ridningen också en återkoppling till livet före olyckan eller sjukdomen. De kan visserligen inte ägna sig åt samma aktiviteter som tidigare, som att vandra eller åka skidor i fjällen, men de kan göra det med häst, eller åtminstone drömma om att kunna göra det. För ridningen innebär också en väg in i framtiden. Om man ser olyckan eller sjukdomen som ett brott i den enskildes liv bidrar ridningen till att brottet delvis kan överbryggas: historien kan knytas ihop med framtiden.

Vikten av att må bra psykiskt för att orka understryks av samtliga informanter. Att få en kronisk sjukdom eller vara med om ett allvarligt olyckfall kan medföra att man tappar både självförtroende och självkänsla. Att gå från att ha varit aktiv och självgående till någon som känner sig som en värdelös person som inte kan göra någonting beskrivs som mycket svårt. Även om ridningen och umgänget med hästar inte medfört att livet blivit som förr, menar de att ridningen ändå gjort dem gladare och att de tänker mer positivt och konstruktivt. Ridningen innebär en frihet att röra sig som andra människor, vilket får dem att inte tänka på att de är sjuka eller skadade. Eftersom ridning kräver koncentration och fokusering måste ryttaren vara i nuet för att det ska fungera. Det går inte att sitta på hästen och tänka på annat för då går det inte bra. Detta innebär att de släpper tankarna på annat, på sjukdomen eller hur livet var innan, vilket är en av styrkorna med ridning. En ryttaridentitet tycks ta över, vilket i sin tur stärker självkänslan.

Slutsats

Konstateras kan att ridning har en viktig psykosocial betydelse för personen med funktionsnedsättningar. Samtidigt som den tränar kroppen väcker den glädje och framtidstro. För näringens del är det dock viktitigt att ta hänsyn till den anpassning som är nödvändig. Vi har en tendens att klumpa ihop personer med funktionsnedsättning till en grupp men ungefär samma behov, men den varierar kraftigt. Det finns de som på grund av trötthet är nöjda med att rida en gång i veckan medan andra vill åka på ridresor, rida långturer eller åka på ridläger både ensam men även tillsamman med man och/eller barn. Det finns med andra ord många och olika målgrupper för näringen att rikta sin verksamhet mot.