Sadeltrycksmätning för utvärdering av ryttarens sits och sadelns passform

Summering av slutrapport

Sammanfattning av slutrapport

Projektets syfte var utveckla metoder för att på ett objektivt sätt kunna utvärdera ryttarens sits och sadelns tillpassning med hjälp av en tryckmätningsvojlock. I studien ingår fyra olika dataset. Studie av en experimentsadel med olika stoppning (ull / syntet) och sadelgjordsinfästning (rak / V-strap) visade i detta fall att ullstoppning och rak sadelgjordsinfästning var att föredra. Samtidigt studerades vilka parametrar som kan karaktärisera ryttarens sits, där omfång i svängningar i total kraft samt ryttarens tryckcentrum vara relevant. Tekniken förefaller lovande som pedagogiskt hjälpmedel och vid utredning av hästar med nedsatt prestation. Tryckmönster kan spegla rörelsen i ryttarens bäcken, men när tryckdata jämfördes med positioner från markörer och höghastighetsfilmning ger markörerna tydligare överensstämmelse med bedömare utbildade i kroppshållning varför vi väljer detta spår för framtida forskning om ryttaren sits för att uppnå ”bättre ridning, bättre hästhälsa”.

Populärvetenskaplig sammanfattning

SADELTRYCKSMÄTNING FÖR UTVÄRDERING AV RYTTARENS SITS OCH SADELNS PASSFORM

Syfte med studien

Projektets syfte var utveckla metoder för att på ett objektivt sätt kunna utvärdera ryttarens sits och sadelns tillpassning med hjälp av en tryckmätningsvojlock.

Resultat

Vi började vår forskningsresa med att hålla en hearing med sadeltillpassare, sadelmakare, tränare från ridsporten och hästforskare. Vi frågade vilka som var de vanligaste bristerna i sadelns passform och ryttarens sits samt hur dessa påverkar hästen. Vid dagens slut hade man enats om att vanliga brister i sadelns passform var bomkanalens vidd, bommens vidd och vinkel, stoppning samt sadelgjordens läge och infästning. Dessa brister kunde leda till tillbakabildning av hästens rygg- och bröstmuskulatur. De vanligaste sitsproblemen definierades till stolsits, snedhet samt problem med balans och följsamhet: Dessa ledde till en spänd häst eller en häst i obalans eller med hämmade oregelbundna rörelser. Vi följde upp hearingen med att testa en experimentsadel, där vi kunde variera stoppningen i bossorna mellan ull eller syntetmaterial samt även variera sadelgjordens infästning (rak eller V-strap). I det här fallet gav ullstoppning och rak sadelgjordsinfästning det bästa resultatet med jämnare belastning och inte lika höga tryck. Det man dock ska tänka på är att dessa resultat gäller för den här sadeln på flertalet av de sex hästarna i försöket, men det kan bli andra resultat med en annan typ av sadel och skillnader mellan olika hästar.

Vi sökte efter vad vi skulle titta på för att typa en ryttares sits. Vi hittade att ryttarens centrumpunkt för trycket och hur den flyttar sig i sadeln kan vara lämpliga kännetecken. Ett annat kännetecken kan vara hur mycket den totala kraften varierar inom ett av hästens steg, så att en låg variation tyder på att ryttaren har en bättre följsamhet med hästen. Kan det också vara så att tryckbilden säger något om ryttarens sitsfel? För att få reda på det jämförde vi tryckmätningar som hade gjorts samtidigt som ryttaren red med markörer på huvudet, bålen och bäckenet. Markörernas positioner filmades med höghastighetskameror. Ryttarna filmades också samtidigt med videofilm som sedan bedömdes en person forskar kring kroppshållning. Det visade att resultaten från markörerna sade mer om sitsfelen än vad tryckmönstret under sadel gjorde. Detta kan betyda att tryckmätningsvojlocken ger mer information om sadelns egenskaper än om ryttarens sits och att markörteknik i stället ska användas för studier om ryttarens sits.

Är tryckmätningsvojlocken ett bra hjälpmedel? Ja, det visade sig att det var ett bra hjälpmedel för de ryttare som hade svårt att ta till sig instruktioner om sitsen från sin ridlärare. De fick sitta på vojlocken och se hur tryckbilden ändrade sig när de ändrade sitsen. Sen upplevde de att det var lättare att förstå instruktioner om hur de skulle rätta till sitsen. Sadeltrycksmätningar verkar också kunna vara ett bra komplement då veterinären undersöker hästar med nedsatt prestation och mindre tydliga hältor. Vi provade på fyra hästar i samband med hältutredning. Vi såg då att hästarna hade ojämnheter i tryckbilden. De två professionella ryttarna upplevde att hästen ökade steglängden och påskjutet efter att veterinären hade lokalbedövat hästen. Tryckmätningen tydde även på ökad steglängd och påskjut, då svängningarna i total kraft och tryckcentrum ökade.

Metod

I projektet har vi använt flera delstudier med lite olika uppsättningar av ryttare och hästar. Till att börja med använde vi ryttare i svår eller medelsvår klass för att inte få för stora variationer mellan ryttarna, så att vi sedan inte skulle kunna tolka resultatet. I den pedagogiska studien använde vi unga ryttare (16 år) som ännu inte hade kommit lika långt i sin ridutbildning.

Är tryckmätningsvojlocken en bra teknik? Det är några sadeltillpassare på marknaden som åker runt med tryckmätningsvojlock, när det ska prova ut en sadel. Är det lika lätt som det ser ut? Vi har lagt ner mycket arbete i projektet för att få fram tillförlitliga resultat som går att upprepa. Att tyda resultatet kräver sedan mycket beräkningar med avancerade matematiska modeller. Det är ju faktiskt så att man får 50 mätningar per sekund, så det blir mycket siffror. Sedan har vi funderat länge på vilka av mätvärdena som bäst ger svar på våra frågor. Vad är egentligen bra eller skadligt för hästen? Här visar litteraturen på att medeltryck över 11 kPa och punkttryck över 30 kPa kan vara skadliga. Detta har varit en utgångspunkt i vår metod för att värdera vad som är bra eller mindre bra när det gäller sadeltryck. Det vi i alla fall kan konstatera är att man måste göra mätningarna när hästen rör sig, för att kunna få något ut av tryckmätningen. Det ögat ser är dock inte alltid lika lätt att sätta siffror på..

Slutsats och behov av vidare studier

Tryckmätningsvojlocken kan vara ett hjälpmedel vid tillpassning och utvärdering av en sadels passform. Det är dock viktigt att tänka på att göra mätningarna när hästen rör sig. Det verkar lovande att använda tekniken i samband med hältutredning av hästar som presterar dåligt, men vi behöver studera detta ytterligare. Tekniken kan också vara ett bra pedagogiskt hjälpmedel för vissa ryttare att öka sin förståelse och därmed mottaglighet för sitsinstruktionen.

När det gäller utvärdering av en ryttares sits och sitsfel har vi i slutet av projektet hittat ett nytt och spännande spår. Här kan vi kombinera läran om kroppshållning med mätdata från markörer. Sedan kan ryttaren få instruktioner om avsutten träning i kroppshållning för att kunna förbättra sin sits, Vi hoppas att detta ska leda till att både ryttare och häst kan hålla sig friskare. Vi arbetar vidare med detta nya innovativa spår för att lära oss mer om ”Bättre ridning, bättre hästhälsa”.