Unga kvinnor som hästskötare och män som professionella tränare. Genushierarkier i svensk travsport.

Summering av slutrapport

Sammanfattning av slutrapport

Formellt utestängdes kvinnor från att vara professionella körsvenner och tränare fram till 1971. 50 år senare är de i majoritet bland hästskötarna, uppgår till cirka hälften av inom travet anställda med körlicens men knappt 10 procent av de professionella tränarna. De kvinnliga tränarnas sportsliga framgångar är begränsade, men har förbättrats under de senaste åren.

Kvarvarande drag från en maskulin kultur tillsammans med svårigheter för kvinnor att komma in i manliga nätverk är viktiga orsaker till kvinnors underordning. En annan har varit att kvinnor inte varit lika fokuserade på tävlingsmomentet som män, utan mer inriktade på att arbeta med hästen i sig. Denna inställning börjat förändras och yngre kvinnor blir allt mer fokuserade på sporten i sig. En tredje orsak är att många kvinnor väljer att avsluta sitt arbete inom travsporten eller att inte satsa på en karriär som professionell tränare därför att familjebildning och barnafödande anses svårt att kombinera med detta.

Populärvetenskaplig sammanfattning

Unga kvinnor som hästskötare och män som professionella tränare. Genushierarkier inom svensk travsport

Mats Greiff, Malmö högskola

Syfte

Syftet med projektet har varit att undersöka på vilket sätt manlig överordning och kvinnlig underordning skapats inom svensk travsport och hur en sådan kunnat bestå i till ända fram till i våra dagar.

Resultat

När travsporten började organiseras som en modern tävlingsidrott i Sverige i slutet av 1800-talet fanns redan traditioner kring och föreställningar om arbete med hästar. Traditioner om hästen och arbete med hästar som en manlig sfär var etablerade i travsportens ursprungsmiljöer: den militära miljön; skogsbruket i mellersta och norra Sverige; transportsektorn; och storgodsen i södra och mellersta Sverige. Dessa traditioner och föreställningar om vad som behövdes för att vara en riktig ”hästkarl” fördes direkt in i den nya sporten och kom att finnas där länge. Att arbeta med hästar ansågs kräva både styrka och mod. Det handlade om att betvinga naturen, en viktig del i den tidens manlighetsideal. Men det krävdes också något som kan liknas vid ett tekniskt ingenjörskunnande i att balansera och utrusta en häst. I dessa manligt dominerande miljöer utvecklade sig vid sidan om yrkeskraven en arbetsplatskultur innehållande bland annat kortspel, alkoholbruk och sexism, vilket tjänade som ett kulturellt utestängande av kvinnor. Formellt utestängdes kvinnor från att vara professionella körsvenner och tränare fram till 1971.

Under 1960-talet minskade hästens status i samhället samtidigt som travsporten expanderade, vilket tillsammans med förändringar på hela arbetsmarknaden och i idrottens värld öppnade upp för kvinnor som professionella hästskötare. Femtio år senare är de i majoritet bland hästskötarna, uppgår till cirka hälften av inom travet anställda med körlicens men bara knappt 10 procent av de professionella tränarna. Dessa siffror avspeglar att det skett en utjämning mellan andelen män och andelen kvinnor inom sporten. Ja, de speglar rent av en process mot att kvinnor på sikt kanske tar över sporten helt och hållet. De kvinnliga tränarnas sportsliga framgångar är begränsade, men har förbättrats under de allra senaste åren.

Kvarvarande drag från en maskulin kultur tillsammans med svårigheter för kvinnor att komma in i manliga nätverk är viktiga orsaker till kvinnors underordning inom travet. En annan har varit att kvinnor inte varit lika fokuserade på tävlingsmomentet som män, utan mer inriktade på att arbeta med hästen i sig. Under senare år har dock denna inställning börjat förändras och yngre kvinnor blir allt mer fokuserade på sporten i sig och ser sig själva mer som idrottare. En tredje orsak är att många kvinnor väljer att avsluta sitt arbete inom travsporten eller att inte satsa på en karriär som professionell tränare därför att familjebildning och barnafödande anses svårt att kombinera med detta.

Metod

Projektets metod har framför allt varit intervjuer med olika kategorier människor inom travsporten samt etnografiska studier, det vill säga regelbunden vistelse i travsportens miljöer. Vidare har såväl fackpress som fackföreningspress och dagspress studerats. En annan källa har varit memoarer skrivna av aktiva inom sporten.

Slutsatser och råd till näringen

För att ytterligare öka andelen kvinnor bland de professionella tränarna, och samtidigt arbeta för en mera jämställd sport med en mera jämn könssammansättning bland samtliga kategorier aktiva kan bland annat följande råd ges till travsportens styrande.

Det behöver skapas ett system som underlättar för professionella tränare att kombinera näringsverksamheten med föräldraledighet. Kanske kan de resurser som tidigare avsatts för möjligheter att pensionera sig vid förhållandevis ung ålder omfördelas.

Om hästen och verksamheten för denna sätts i centrum i stället för spelandet kan statusen på hästarbetet höjas. Det får inte vara så i ATG:s konkreta politik att tävlingsverksamheten är ett medel för att hålla spelomsättningen uppe. Tvärtom måste tävlingen och därmed verksamheten med hästen stå i centrum och spelet vara ett medel som stödjer tävlandet.

Monté är starkt kvinnodominerad, men behandlas inte likvärdigt med sulkytävlandet. Detta förhållande måste förändras så att montén blir statusmässigt likställd. Sålunda bör monté inte förpassas till att enbart vara ramlopp utan ha en given plats i till exempel V75.