Jakten på det perfekta underlaget

Det vi kunde mäta där med vår speciella utrustning bevisade att det faktiskt går att skapa ett bra tävlingsunderlag med lägre skaderisk, säger hon.

Det speciella med banan som byggdes upp inför OS var att den vilade på en gigantisk stålkonstruktion byggd på stolpar. Banan byggdes upp i Greenwich Park några veckor före OS. Då marken är kuperad valde arrangörerna att placera en platta över hela ytan. Efter avslutad tävling skulle hela området återställas till parkmark.

Efter en hel del justeringar av banan kunde till slut tävlingarna genomföras på ett underlag som var både säkert för hästarna och väl dränerat för att klara dåligt väder, säger Elin Hernlund.

Med säkerhet menar forskaren från SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) att underlaget inte får vara för stumt, inte för halt, inte för mycket grepp och inte för djupt. Hästarna ska kunna prestera maximalt utan att förlora energi i sina rörelser. Därmed kan man också undvika en del svåra skador, t ex senskador och frakturer.

HANDBOK OM UNDERLAG

Elin Hernlund är veterinär och forskar sedan några år tillbaka på hur och om det är möjligt att skapa väl fungerande underlag för såväl hopp- och travhästar. Projektet Utvärdering av tränings- och tävlingsunderlag inom hoppsporten, är ett av flera som finansieras av Stiftelsen Hästforskning och som ingår i hennes forskning.

Inom projektet har hon följt ett antal tävlingsryttare på hög nivå för att få synpunkter på hur de upplever tävling och träning på olika underlag.

Hur underlag uppfattas handlar mycket om tycke och smak samt vilken disciplin hästen tränas för. Vissa ryttare föredrar ett hårdare underlag medan andra tycker att hästarna går bättre på ett djupare.

Elin Hernlunds vision med sin forskning, som görs tillsammans med professorerna Lars Roepstorff och Agneta Egenvall vid SLU, är att skapa en handbok för hur väl fungerande banor bör konstrueras. Både den tillfälliga banan som anläggs för exempelvis världscuptävlingar och den permanenta banan som används till vardagsträningen ska finnas med i handboken.

Det är många faktorer att ta hänsyn till. Vilket bärlager är lämpligt, hur mycket dränering behövs, vilket material ska finnas i slitlagret och i vilken mängd?

Vilket material man väljer har ofta att göra med vad som finns tillgängligt lokalt. Transporterna av sand och stenmaterial utgör snabbt den stora kostnaden, säger Elin Hernlund.

Inom projektet har hon studerat de olika banornas markstrukturer och egenskaper samt fukt och temperatur. För att kunna förstå hur olika jordarter fungerar samarbetar hon med forskare och experter bland annat på Institutet för jordbruk och miljöteknik, samt flera företag.

Bevattning är ett enkelt sätt att påverka en banas egenskaper. Just mängden fukt i underlaget har stor betydelse för hur underlaget fungerar. Här finns tekniska lösningar från jordbruket som går att ta vara på. Vatten som sprids kan återsamlas via dräneringen.

HUR BESKRIVS BANANS EGENSKAPER?

I forskningsprojektet studeras sex olika parametrar för underlaget; ytfasthet, dämpning, elasticitet (det vill säga hur mycket energi som försvinner i underlaget), grepp, jämnhet i ytan samt enhetligheten på banan.

Bland ryttare och tränare diskuteras ofta vilken sorts sand, fibrer, textilier, vax med mera som banan består av. Elin Hernlund vill hellre slå ett slag för att vi gemensamt börjar använda de sex parametrarna för att prata om egenskaperna hos banan. En bra bana kan konstrueras på många olika sätt.

Det är också viktigt att poängtera att oavsett om du är väldigt nöjd med ditt träningsunderlag så måste alla hästar, oavsett vilken nivå de tränar och tävlar på, ridas på olika slags underlag för att hålla för uppgiften. Det gäller att aktivt arbeta för att stärka hästens ben, senor, balans och koordination. Då räcker det inte med att enbart träna på en bra ridbana, poängterar SLU-forskaren.

Projekt: Utvärdering av tränings- och tävlingsunderlag inom hoppsporten. Finansierat av Stiftelsen Hästforskning

För mer information:
Elin Hernlund, SLU
018-67 21 45
elin.hernlund@slu.se