Ny teknik kan skilja på falsk och riktig hälta
Sensorer och höghastighetskameror kan identifiera små hältor och hjälpa oss att skilja riktiga från falska hältor hos hästar som det mänskliga ögat har svårt att klara av. Den nya tekniken är framtiden, enligt Marie Rhodin, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).
Hälta är den absolut vanligaste orsaken till att hästägare söker veterinärvård för sina hästar. Men studier har visat att det mänskliga ögat inte alltid räcker till för att bedöma om en häst haltar och på vilket ben.
– Tidigare har man baserat allt på att en person gör en bedömning. Är hästen kraftigt halt så är det inga bekymmer. Men idag är det väldigt många sporthästar med små lindriga rörelsestörningar som utreds och då är det inte alltid att de mänskliga sinnena räcker till för att göra det på ett riktigt bra sätt, säger Marie Rhodin, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).
SVENSKUTVECKLAT KAMERASYSTEM
Det finns två kommersiella sensorbaserade system för att bedöma hältor. Några hundra sådana används i praktiken av veterinärer runt om i världen. Dessa system är portabla och består av sensorer som fästs på hästens huvud och kors. När hästen travar mäter sensorerna accelerationer och rotationer på de olika punkterna. Data överförs trådlöst till en dator som räknar ut asymmetrier i rörelserna.
Det finns också ett svenskutvecklat kamerasystem som precis har börjat kommersialiseras. Det är framtaget i samarbete med Universitetsdjursjukhuset där det används både i forskning och vid hältutredningar. Små markörer som reflekterar infrarött ljus klistras fast på hästarna som sedan filmas med höghastighetskameror när de travar. Med hjälp av den informationen kan man beräkna hur hästarna rör sig. Marie Rhodin och hennes SLU-kollegor har samkört kamera- och sensorsystem på hästar med konstgjord hälta. De har fått trava på en rullmatta som kan mäta belastningen på varje enskilt ben i varje steg.
– Då kan vi se vad som händer när hästen blir halt på ett ben. När vi vet hur belastningen har påverkats kan vi mäta rörelsen. Då ser vi vilket rörelsemönster hästen får när den avlastar vänster framben till exempel. Tanken är att vi ska kunna använda den informationen när vi sedan mäter antingen med kamerasystemet eller med sensorerna för att optimera på bästa sätt, säger Marie Rhodin.
AVSLÖJANDE RÖRELSEANALYS
Ett av studiens viktigaste resultat är att man med hjälp av rörelseanalyser kan upptäcka om det rör sig om en riktig eller falsk hälta, till exempel en frambenshälta som kompenserar för en faktisk hälta på ett bakben.
– När vi gjorde rörelsenanalysen hittade vi saker som skiljer den falska frambenshältan från en riktig frambenshälta. Det betyder att även om de ser väldigt lika ut för ögat så kan vi med rörelseanalysen se om den är en falsk. Det är en viktig upptäckt då det kan vara svårt för veterinären att skilja på en kompensatorisk hälta och en faktisk hälta. Då finns det en risk att veterinären börjar utreda fel ben.
– Det skulle vara ett enormt framsteg vid hältutredningar att man kan säga direkt att problemet är bak och börja utreda och lägga bedövningar där. Mycket data återstår fortfarande för forskarna att analysera, men resultaten tyder på att det räcker med att mäta rörelsen på ytterligare någon punkt på hästen, utöver huvud och kors, för att avgöra om en hälta är falsk eller riktig. Forskarna har även jämfört de två sensorbaserade systemen Lameless Locator och X-sens och kommit fram till att de fungerar likvärdigt. Det finns en systematisk skillnad mellan de båda systemen som går att räkna fram. Ett sensorsystem kostar omkring 170 000 kronor, vilket i sammanhanget inte är så mycket, enligt Marie Rhodin.
– Om man ser till vad hältutredningar omsätter så är det väldigt lite. Kan man få en mer korrekt diagnos på kortare tid sparar det både pengar och lidande för hästen.
