Ridning får funktionsnedsatta att må bra
Att må bra psykiskt är viktigt för att orka med en funktionsnedsättning. Att få en kronisk sjukdom eller vara med om ett allvarligt olycksfall kan medföra att man tappar både självförtroende och självkänsla. Ny forskning visar att ridning har stor betydelse för funktionsnedsatta, berättar Pia Lundquist Wanneberg, lektor på Gymnastik- och idrottshögskolan (GIH).
Ridning som behandlingsmetod (Equine Assisted Therapy) används sedan länge och tidigare forskning tyder på god effekt från ridning som rehabilitering för kroppen. Genom att studera fysiskt funktionsnedsattas uppfattningar, attityder och beteende visar det sig att ridning också stärker självkänslan, ger ökad glädje och framtidstro.
I studien, finansierad av Stiftelsen Hästforskning, intervjuades 15 personer i åldern 15-65 år med olika typer av fysiska funktionsnedsättningar som MS, stroke och ryggmärgsskada. Vissa av de intervjuade red innan de blev sjuka eller skadade sig, vissa blev till och med skadade i samband med en ridolycka, medan andra började rida som rehabilitering.
MENTALT STARKARE
Projektets mål var att undersöka ridningens psykosociala betydelse för fysiskt funktionsnedsatta.
– Mår man bra av att rida och i så fall varför? Vad är effekten ur ett socialt perspektiv, förtydligar Pia.
Analysen visar att kombinationen av fysisk aktivitet och umgänget med hästar tydligt bidrar till att bli mentalt starkare, något som också har stöd i tidigare forskning. Ridningen hjälper funktionsnedsatta att fokusera på vad de kan och inte på vad de inte kan, vilket är vanligt i samhällets syn på denna grupp. De intervjuade tänkte mera positivt och kände sig starkare. Hästen ger dem möjligheten att röra sig som andra människor vilket gör att de upplever sig som jämställda med icke funktionsnedsatta.
Enligt tidigare forskning bidrar ridningen till att rollen som patient förminskas, vilket de intervjuade gav uttryck för; de känner sig som vanligt igen. De som red före sjukdomen betonar även vikten av att ridning är ett sätt att kunna leva vidare så normalt som möjligt. Att hålla fast vid identiteten som ryttare även om ridningen såg lite annorlunda ut. Pia betonar relevansen även ur ett socialt perspektiv.
– Funktionsnedsatta kan sitta isolerade hemma, här kommer du ut till stallet och du blir del av en gemenskap. De intervjuade pekade även på en ökad kroppsmedvetenhet som beror på att närvaron stärks. De släpper tankarna på sjukdomen eller hur livet var innan. Ridningen är en stund då de verkligen är koncentrerade, i kontakt med hästen och med den egna kroppen. Samtidigt erbjuder ridning en återkoppling till det gamla livet.
– Något jag nog inte hade tänkt på. Genom att använda hästen kan de komma ut i naturen och göra vad de gjorde förut. Kanske inte på exakt samma sätt men ändå. Som en slags brygga över till det gamla livet, säger Pia.
RYTTARIDENTITET TAR ÖVER
Förklaringen bygger enligt Pia på hur vi definierar oss själva i olika sammanhang.
– Vår identitet är ett samspel mellan individ och samhälle. Den påverkas av saker omkring oss. Vi har alla flera identiteter, jag är t.ex. forskare, mamma och ryttare. Att vara funktionsnedsatt är ofta en stark identitet. Man definierar sig själv som funktionsnedsatt. Svaga, hjälplösa och passiva kan bli ett sätt hur de ser på sig själva, berättar hon.
Pia har konstaterat att när funktionsnedsatta rider, så försvinner identiteten som funktionsnedsatt.
– I alla fall för stunden. Då känner de sig starkare, mera närvarande och de blir mer som alla andra, vilket upplevs som värdefullt. En ryttaridentitet tycks ta över vilket i sin tur stärker självkänslan. Resultatet i studien visar att trots att man fortfarande tillhör gruppen funktionsnedsatta, bidrar ridningen till att ta fram en unik identitet. En som stärker självbilden och som ger en ökad känsla av personlig förmåga och kraft.
Projekt H1147005: ”Ridning, funktionsnedsättning och identitet”
