Säkerhet riskeras på sociala medier
Ridning är en populär sport i Sverige. Dessvärre kan den kopplas till många skadetillfällen och säkerhetsfrågor har stort fokus. Men hur blir man egentligen säkerhetsmedveten och hur diskuteras ryttarsäkerhet på sociala medier? Forskning visar att sociala medier både kan vara en riskfaktor och ett värdefullt redskap i hästvärldens strävan efter ökad säkerhet.
Ridning och säker hästhantering är inte kunskaper som man enkelt kan läsa sig till. Det krävs både träning och erfarenhet. Tyst kunskap är mycket viktig inom ryttargemenskapen och den erhåller man via observation och deltagande. I samband med de sociala mediernas framväxt har ryttare börjat använda sig av bloggar, diskussionsforum och Facebookgrupper för att få och dela information kring hästhantering. Kunskaperna förmedlas via utsagor, korta filmklipp och berättelser skapade i inlägg och kommentarer. En grupp forskare har nu undersökt hur säkerhetstänkandet kommer till uttryck på sociala medier och vad detta kan innebära för hobbyryttares säkerhet. Katriina Byström, professor på Högskolan i Borås är delvis förvånad över vad hennes forskargrupp fann.
– Hobbyryttare lägger ner mycket resurser på att bli duktiga ryttare och säkra hästhanterare. Sociala medier utgör numera några av de mer tillgängliga informella forum de använder för att ”utöva” sin hobby. Vi blev mycket förvånade över att säkerhetsrelaterade frågor var så frånvarande. Vi trodde att vi skulle hitta många säkerhetsrelaterade diskussioner på sociala media, men det visade sig att säkerhetsaspekter sällan var ett uttalat ämne i inläggen utan i stället något som diskuterades mer subtilt.
Otydligt vad som är säkert
Utifrån det studerade materialet framkom ingen tydlig bild av vad säker hästhantering innebär. Forskarna kunde däremot konstatera att säkerhetsrisker ofta associerades med brist på kompetens och känsla för hästen. Budskapet som kom fram var att om man är en duktig ryttare, behöver man inte oroa sig och man kan fatta sina egna beslut om vad som är säkert. Säkerhet, skriver forskarna, har blivit öppet förhandlingsbart.
I inlägg som beskriver olyckshändelser identifierades en styrning bort från ryttarens möjligen otillräckliga kompetens. Det är vanligare att förklara problem med hästens egenskaper och att projicera ryttarnas känslor av rädsla på hästen. Kanske,
skriver forskarna, hänger det ihop med att man vill undvika kritik och bli påhoppad,
vilket var synligt på stora Facebookgrupper och i bloggarna. En annan tendens är att särskilt yngre ryttare gärna vill upprätthålla bilden av en tuff hästtjej som varken känner smärta eller rädsla. Ibland beskrivs ryttarens egna skador i en humoristisk ton och utseende verkar ha större betydelse än säkerhet. Forskarna varnar för att den här attityden inte gynnar ryttarsäkerheten.
– Säkerheten kan definitivt komma i kläm. Vad som är säkert beror på situation, tradition och egna erfarenhet. Så gott som alla åtgärder för säkerhet kan ifrågasättas. Oftast visas en spektakulär, mer spännande bild utifrån den tuffa hästtjejkulturen i stället för en förnuftig och mer seriös bild där säkerheten lyfts fram. Vi såg även att hästens säkerhet prioriteras framför ryttarens. De som läser dessa inlägg och kommentarer har olika grad av erfarenhet, och för oerfarna ryttare medför det en risk att förlita sig på de råd som ges. Det blir svårt att skilja goda råd från dåliga, och potentiellt farliga.
Utbildning behövs
Trots riskerna, välkomnar Katriina Byström sociala medier som en förlängning av att utöva och utvecklas i sin hobby. Det finns flera situationer där sociala media skapar möjligheter att få träffa andra hästintresserade, dela erfarenheter samt att ge och få hjälp. Hon betonar att ridskolorna kan göra en insats genom att uppmärksamma säkerhetsfrågor och sociala medier som en källa för säkerhetsinformation.
– Ridskolor borde komplettera nätets information bättre. Ta upp säkerhetsfrågor mera explicit; vilka regler och åtgärder som är väsentliga och varför. Det krävs även utbildning i hur man kan förhålla sig källkritiskt till hästrelaterad information. Det kan göras till exempel genom workshops. Jag tror att det är läge att uppmärksamma säkerhetsfrågor igen med hänsyn till nya sätt att kommunicera och dela information.
