Spatt kan upptäckas tidigare
Spatt, kronisk artros, är många hästägares mardröm. Ny forskning har hittat ett sätt att upptäcka tidig spatt med modern bilddiagnostik. Projektet har finansierats genom Stiftelsen Hästforskning.
Spatt är en kronisk form av artros som bryter ner ledbrosket i hästens glidleder och gör att många hästar blir halta. Ännu vet man inte varför hästar får benspatt, men det finns olika teorier om att det kan vara genetiskt eller relaterat till hästens benställning.
Nu har forskare upptäckt att det går att upptäcka förändringarna i hästens leder tidigt genom moderna bilddiagnostiska metoder. Detta kan i sin tur leda till ökad kunskap om hur tidig spatt ser ut vid en vanlig röntgenundersökning och var den uppstår.
Förhoppningsvis kommer vi att kunna följa hur förändringarna utvecklas och förstå varför sjukdomen uppkommer. I framtiden kan det innebära att vi har möjlighet att starta en behandling i god tid innan hästen drabbats av hälta, säger Charles Ley, forskare vid SLU.
Ett lotteri
Diagnosen benspatt betyder att hästen har en kronisk inflammation i hasledens glidytor, vilket i sin tur kan ge upphov till benpålagringar runt den drabbade leden. Hästen får ont och haltar och får en ryckig gång med bakbenen – därav namnet spatt.
Undersökningar av hasleder hos hästar som slaktats av annan orsak än hälta har visat att sjukdomen startar i tidig ålder, många gånger flera år innan hästen visar symptom eller röntgenförändringar, säger Charles Ley.
Det har gjort det svårt för en hästägare att veta om hästen är lämplig för avel eller hållbar som rid- eller tävlingshäst.
Hitta tidiga förändringar
Forskarna har därför undersökt om det går att upptäcka spatt i ett tidigt skede. Islandshästar utvecklar oftare än andra raser spatt och Charles Ley och hans kollegor valde därför att under 2,5 år studera 38 islandshästar, med och utan föräldrar med konstaterad spatt. Hästarna slaktades för livsmedelsproduktion och haslederna undersöktes med modern bilddiagnostik: magnetkamera, skiktröntgen samt olika mikroskopiska undersökningar.
Med hjälp av moderna bilddiagnostiska metoder kunde vi vid den mikroskopiska undersökningen hitta dubbelt så många hästar med begynnande spattförändringar jämfört med gamla diagnosmetoder. Vi kunde också se att de förändringar vi såg vid undersökningarna med skiktröntgen och magnetkamera var verkliga förändringar på en mikroskopisk nivå, säger Charles Ley.
Svaret på gåtan
De första förändringarna hos islandshästar med spatt visade sig ske i den icke-mineraliserade broskdelen och i ledens mineraliseringsfront (benytan mot leden) – något som inte är känt sedan tidigare. Förändringarna kan upptäckas med vanlig röntgen.
Mycket forskning återstår innan allt är klart, men nu när vi vet var vi ska leta så hoppas vi att vi har en metod för att identifiera unga hästar med hög risk att utveckla spatt.
På så sätt kan de tas bort från aveln och därmed i framtiden begränsa antalet hästar med spatt.
Naturligtvis hoppas vi också att det i framtiden ska finnas ett botemedel som hejdar utvecklingen av de smärtsamma spattförändringarna, avslutar Charles Ley.
Mer information
Charles Ley, SLU, 018-67 20 13, charles.ley@slu.se
Huvudsökande: Kerstin Hansson, SLU
