Rätt träningsschema skyddar hopphästar mot hälsoproblem
Ortopediska skador är en mycket vanlig orsak till sjukdom och lidande hos hästar. Omkring hälften av alla sjukdomsfall hos svenska hästar rör skador på skelett, leder, senor eller muskulatur. Tidigare forskning bland galopphästar har visat att man genom rätt träningsupplägg och underlagsdesign kan arbeta förebyggande så att skaderisken minskas. Forskarna har nu kartlagt positiva och negativa effekter av olika träningsstrategier för hopphästar.
De organsystem som belastas mest är också de där man oftast ser skador och sjukdomar. I hästens fall är det rörelseapparaten som är mest skadedrabbad. För att minimera skaderiskerna har forskning under de senaste 25 åren fokuserat på ortopediska skador hos framförallt galopphästar. I en studie finanseriad av Stiftelsen Hästforskning låg fokus på ridhästar: underlagsanvändning och effekten av olika träningsstrategier på elithopphästar undersöktes.
Det finns få studier som fokuserat på underlagsdesign för ridhästar. Det vi ville titta närmare på var hur hopphästar som presterar på hög nivå tränas. Vi har framförallt fokuserat på ryttareffekten och användning av underlag såsom sand, fiber, gummi eller träflis. Finns det ett samband mellan träningsstrategi, val av underlag och hästens hälsa? Tidigare forskning på galopphästar gjord i England, pekar tydligt på ryttarens effekt på hästens hållbarhet, det vill säga att olika tränare har olika sätt att träna vilket leder till olika ortopediska problem.
Detta förklarar Agneta Egenvall, professor vid institutionen för kliniska vetenskaper vid SLU, som ledde studien där träningsstrategier utvärderades med avseende på typ av arbete, träningstid, träningsunderlag och vilken effekt dessa har på hopphästens hälsa.
Variation är skyddande
31 professionella hoppryttare med totalt 263 hästar från Holland, Sverige, Schweiz och Storbritannien fick föra dagbok över träning, underlagsanvändning och hästarnas hälsoproblem i cirka 6 månader.
Det vi har sett är att både mängden och typen av träning varierade kraftigt mellan ryttarna samtidigt som antalet förlorade träningsdagar på grund av hälsoskäl hos hästen skilde sig åt. Sannolikt tränar inte alla ryttare optimalt med avseende på hastens prestation och hälsa.
Data från studien pekar på ett antal riskfaktorer som påverkar hästens hälsa.
Våra resultat visar tydligt att variation i arbetet är bra, vilket är i linje med ganska mycket annan träningsforskning, till exempel på människor. Vi kunde även se tendensen att de som tränar mer har färre förlorade träningsdagar. Fick hästarna vila mer än en tredjedel av träningstiden ökade risken på hälsoproblem.
Resultaten visar att även tidigare ortopediska problem kan vara en riskfaktor och att hästarna som var äldre än sex år hade något högre risk till hälsoproblem.
Vana vid underlaget
I studien registrerades även sambandet mellan skadedagar och underlagsanvändning. Resultaten visar att träning under en begränsad tid på sandunderlag är negativt, men att träna och tävla på sandträflis är positivt.
När vi analyserade vår data hittade vi två specifika saker. Sandunderlag är en riskfaktor beroende på hur mycket man tränar på sand. Om man tränade lite på sand, då ledde detta till flera förlorade träningsdagar. Det var intressant att se att resultaten stämde överens med tidigare forskning bland dressyrhästar där sandunderlag hade ett liknande samband med hälta. Det har förmodligen att göra med att hästen måste bli van vid sitt underlag. Ökar man träningen gradvis på sand, minskas skaderisken. Att träning på sandträflis minskade risken för skadedagar kan bero på att detta underlag generellt har något sämre egenskaper än till exempel sandfiberunderlag och att hästen därmed stärks.
Studien vittnar om att tränaren har en relativt stor inverkan på skadenivån och därför kan arbeta förebyggande så att skaderisken minskas. Att variera träningen, att träna regelbundet, att välja hästar som inte har haft tidigare ortopediska problem och att vara extra omtänksam med äldre hästar verkar vara skadeförebyggande faktorer.
