Bättre hästvälfärd med vetenskapligt grundad och skräddarsydd feedback
I dagsläget görs få inspektioner av häststall, förutom offentliga kontroller som tillser att djurskyddslagen följs. De kontroller som görs har dessutom ofta ett begränsat fokus på hästvälfärd och återkopplingen till djurägaren anses ofta som otydlig. Ridskolor anslutna till Svenska Ridsportförbundet blir till viss del inspekterade, liksom travtränare inom Svensk Travsport, men många privatägda häststall får sällan besök. Detta trots att många efterfrågar rådgivning och feedback för att kunna förbättra för sina hästar.
Det berättar Sofie Viksten, filosofie doktor inom hästvälfärd, som inom sitt doktorandprojekt vid SLU har undersökt både vad som motiverar beslut inom hästhållningen och vilken feedback relaterad till välfärdsbedömningar som önskas för att kunna åtgärda eventuella problem. Projektet, som finansierades av Stiftelsen Hästforskning, är en del av ett större arbete att öka hästvälfärden genom att tillämpa ett systematiskt sätt att mäta hästvälfärd samt genom att utveckla ett system för återkoppling som gör det möjligt för hästägarna att fatta genomtänkta beslut.
Välfärdsproblem i de flesta stall
Sofie Viksten utvecklade ett praktiskt användbart protokoll för att bedöma hästvälfärd, det vill säga hästens mentala och fysiska hälsa. Studien inleddes med en period av fältförsök där välfärdsbedömningar utfördes på 365 hästar i 21 stall. Trots ofta välutbildad personal förekom välfärdsproblem i de flesta stall. Det handlade om allt ifrån dålig ventilation till okunskap om att läsa av hästens beteende.
En viktig del av att mäta hästvälfärden är att återkoppla resultaten på ett sätt som hästägarna tar till sig. Därför undersöktes vad en vanlig hästhållare vill få ut av en vetenskaplig mätning – vilken information och feedback behövs?
Skräddarsydd feedback och behov att jämföra sig
Via en onlineenkät frågades 625 hästägare ut, 75 procent höll hästar på amatörnivå och 25 procent professionellt. Frågorna utforskade hästägarnas informationskällor samt vad som påverkade deras beslut kring hästvälfärd. Resultaten visade att det finns en efterfrågan på feedback och vetenskapligt grundad rådgivning. Enkäten gav viktigt information om hur man skulle kunna utforma feedbacken.
Det vi tycker är intressant är att hela 97 procent vill ha feedback i elektronisk form och att 83 procent vill ha den skräddarsydd till sin verksamhet. Man vill själv kunna söka sig vidare till mera, fördjupande information i lättillgängliga format. Dessutom ville 91 procent av hästhållarna kunna se hur de ligger till i förhållande till andra stall. Om man kan möjliggöra ett certifieringssystem utifrån bedömningsresultaten kan det vara en trigger för gynnsamma förändringar inom allt från utevistelse till positiva beteenden.
Samtidigt visar resultaten att de flesta är sämre på att ta in forskningsbaserad kunskap än att ta in kunskap från andra hästentusiaster, vilket enligt forskarna kan vara både en fördel och nackdel beroende på källan till kunskapen. Sofie Viksten menar att många inom ridsportvärlden har en kultur och stolthet i att vara självlärd vilket kan hämma anammandet av forskningsresultat.
Det är ingen kultur där man ställer frågor – man ska bara kunna allting – vilket är synd, det hämmar utvecklingen och ger i många fall försämrad hästvälfärd helt i onödan.
Ändras beteende via feedback?
Olika faktorer som socialt sammanhang och tidigare erfarenhet påverkar hästhållarnas intentioner att genomföra förbättringsåtgärder. I studien bedömdes om olika mängder och sorters feedback ger olika resultat. De 21 stallen bedömdes två gånger och delades in i två grupper vilka fick olika mängd återkoppling, bakgrundsinformation och stöd. Ingen signifikant skillnad sågs oavsett form av feedback.
På vissa stall kunde vi se en effekt direkt, då de hade ändrat på saker även om de inte hade fått så mycket feedback, medan det i andra stall inte skedde så mycket alls oavsett feedback. Detta kan bero på olika saker. Dels var det mycket information att ta emot och det var kort tid mellan besöken. Många av stallen var ridskolor där det kan vara komplicerat att ändra i rutiner och byggnader. Sedan kan det också bero på acceptansen av resultaten från mätningen. Har man gjort på ett visst sätt i många år och ingen har sagt något så kan det vara svårt att ta till sig att det här inte är bra. Då väljer man att blunda för detta och inte förändra någonting.
Ett egenkontrollprogram
I studien antyddes attityder runt hästens välbefinnande som i vissa fall var oroväckande. Dessa attityder inkluderade en motvilja att lita på publicerad forskning, förnekande av befintliga välfärdsproblem samt prioritering av hästens prestation framför välfärd. Behovet av tillgång till vetenskapligt grundad rådgivning utifrån systematiska välfärdsbedömningarna för att motverka befintliga attitydproblem är tydligt.
Vi har en lång väg att gå innan det finns en acceptans för att göra fel och att man är öppen för rådgivning i stället för att ta till lösningar som inte är vetenskapligt grundade. Jag tror att man behöver ha ett program där branschen kontrollerar sina egna anläggningar och där forskningsbaserad kunskap sprids. Vill man åstadkomma större förändringar skall man även översätta hästens välfärd till etiska och ekonomiska aspekter samt hållbarhetsaspekter och beskriva hur hästens välfärd bidrar till en positiv utveckling av ens verksamhet.
H1247017 ”Ökad hästvälfärd genom utvärdering och återkoppling”
